Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Handboll

Vägen till Rio öppnades av publikstödet

”Road to Rio” var budskapet som pumpades ut i Malmö arena under OS-kvalet, det kunde ha blivit ”Road to Ruin” för det svenska handbollslandslaget.
Svenskt OS-jubel efter den osannolika kvalrysaren i Malmö arena.
Men efter en osannolik rysare med hög puls och svett i armhålan, reducerade Niclas Ekberg på straff till 23-25 med fem sekunder kvar.
Det var den minsta möjliga nederlagsmarginalen som Sverige kunde tåla för att fixa OS-biljetterna till Rio de Janeiro.
Sällan eller aldrig har ett förlorande lag dansat och firat så mycket som svenskarna gjorde när slutsignalen gick mot Spanien.
Gladast var veteranen Mattias Andersson. 38-åringen byggde sten efter sten till en tät mur i målet.
Den skakigaste räddningen var egentligen den lättaste. Med två sekunder kvar kom det desperata spanska skottet från halva plan, men Mattias Andersson tog inga chanser och räddade med hela kroppen bakom.
Tveksamt om Sverige hade klarat sig undan med två mål i baken om matchen spelats på spansk mark.
Majoriteten av de 8253 åskådarna bildade ett blågult lapptäcke i Arenan, tänk bollhavet på Ikeas lekavdelning och begränsa färgerna till två.
Visserligen var åskådarna supporterdopade med klappor, men det öronbedövande larmet var ändå imponerande. Ett massivt tryck som drev hemmalaget i rätt Rio-riktning.
Ett brett stöd för killarna som skulle göra det på planen.
Handboll är annars inte publiksporten som det sprakar om i Sverige. Bortsett från IFK Kristianstad – det orange undantaget.
Publikgenomsnittet i elitserien är 1511 åskådare. Listan toppas av Kristianstad med snittsiffran 4843, men merparten av de fjorton klubbarna i högsta serien ligger under snittet.
Handbolls-Sverige hade verkligen mobiliserat.
I Arenan hördes tydligt de skånska diftongerna.
Åtminstone under några minuter var det skånska inslaget på planen totalt. Målvakten Mattias Andersson samt utespelarna Fredrik Petersen, Jim Gottfridsson, Lukas Nilsson, Andreas Nilsson, Kim Andersson och Niclas Ekberg.
Sverige hamnade i problem varje gång B-uppställningen på nio meter kom in.
När niometersspelarna Lukas Nilsson, Jim Gottfridsson och Kim Andersson vilades sjönk kvaliteten märkbart.
Gottfridssons landslagscomeback efter skada och Anderssons återkomst efter egentligen ha slutat på internationell nivå, har tillfört landslaget en dimension ytterligare.
Och Lukas Nilsson är ett kapitel för sig. Nittonåringen är totalt opåverkad och orädd. Verkligheten har inte hunnit i kapp honom, han ligger alltjämt i framkant, funderar inte och vill bara framåt. Naturligtvis går framtiden hand i hand med Lukas Nilsson.
Road to Ruin? Är förstås titeln på Ramones skiva från 1978, men det är också en film från 1934. Hur som helst: Vägen till Rio är öppnad för Lukas Nilsson och de andra i landslaget.
Gå till toppen