Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur & Nöjen

Hatet på plattan

Chock. Äckel. Rädsla. Det är känslorna som väcks när jag ser inspelningen av Barbaros Leylanis tal på Sergels torg.
Det var i förra veckan som Leylani, vice ordförande för Turkiska riksförbundet, gick upp i talarstolen och sa: ”Död åt de armeniska hundarna. Död! Död!” Han tilltalade människorna framför sig som sina ”kära raskamrater”. Och dessa kamrater hurrade med i hans dödsrop.
De som tillhör någon av de ovälkomna minoriteterna i Turkiet har anledning att rysa.
Leylani fortsatte: ”Låt oss visa Sverige, Skandinavien och Europa vad turken står för! Vi tycker inte om blod men vi kan låta blodet rinna när det behövs!”
Den som undrar varför Barbaros Leylani höll ett fascistiskt tal mitt i centrala Stockholm behöver känna till de politiska stämningarna i hans hemland.
När den armeniske journalisten Hrant Dink mördades 2007 i Istanbul poserade turkiska poliser med gärningsmannen framför nationalistiska banderoller. Tydligare kunde det inte bli, mördaren tackades för sin insats.
2010 – när Sveriges riksdag erkände folkmordet på armenier, assyrier-syrianer och greker – varnade Erdogan, då premiärminister, att 100 000 armenier kunde slängas ut ur Turkiet. Den som i Erdogans alltmer repressiva land nämner folkmordet gör sig skyldig till ett lagbrott.
Men Sverige är inte Turkiet. Den hatiska propagandan som sprids av politiker där får aldrig accepteras här.
Turkiska riksförbundet har nu tagit avstånd från Leylanis uttalanden. Riksförbundet var inte arrangörer för Sergelsmanifestationen men ska ta kontakt med Armeniska riksförbundet och be om ursäkt för det rasistiska och våldsamma talet. Det är ett viktigt och nödvändigt steg.
Men är saken verkligen utagerad nu? Leylani har förvisso avgått som vice ordförande men han var inte ensam om att sprida skräck. Det fanns en publik där som jublade över hans blodtörst och budskap om att ”Turken vaknar”.
Just Turkiska riksförbundet har också skämt ut sig tidigare. 2006 ville det anmäla skribenten Sakine Madon för att hon skrivit kritiskt om Kemal Atatürk som grundade Turkiet.
Det krävs en hel del jobb för att återfå det förlorade förtroendet.
Gå till toppen