Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

En satirisk fullträff. Förolämpningen mot Erdogan träffar hela EU.

Satir är humorns svåraste gren. Men när den träffar rätt har den potential att ta plats i historieböckerna. Något som just nu håller på att ske i Tyskland.
Recep Tayyip Erdogan med Angela Merkel. Tyks satir har påverkat relationen mellan deras båda länder.Bild: Yasin Bulbul
Det började med en klassisk elakhet i satirprogrammet ”Extra 3” i public service-kanalen NDR i mars. Till melodin av Nenas 80-talshit ”Irgendwie, irgendwo, irgendwann” smädades den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan enligt standardformulär 1A. Provocerande, tyckte man likväl i Ankara, där den tyska ambassadören skulle tillkallas för en protest och krav delas ut på stoppa inslaget för vidare spridning.
Drömsituation för en komiker. Men det skulle inte sluta där.
I sin talkshow ”Neo Magazin Royale” i grannkanalen ZDF tar sig Jan Böhmermann för att förklara att det kollegorna på NDR hade sagt var fullt tillåtna, grundlagsskyddade yttranden – men att det också i Tyskland finns sådant som är olagligt att säga om andra personer. För att göra skillnaden tydligt har han med sig en dikt riktad direkt till Erdogan. Det är denna dikt, med rader som ”allra mest gillar han att knulla getter och förtrycka minoriteter”, som nu har satt relationerna mellan Tyskland och Turkiet på prov.
Plump, låg, på sina håll rentav rasistisk är fullt giltiga omdömen när det kommer till Böhmermanns dikt. Framför allt är den inte särskilt rolig. Om det inte vore för uppläsningens inramning. Och hur Erdogan under de följande veckorna, som en masochist, gång på gång kliver rakt i satirens fälla.
Både före och efter, liksom även under uppläsningen, betonar Böhmermann och hans sidekick Ralf Kabelka att innehållet skulle vara olagligt om det lästes upp offentligt. Detta underfundiga metaperspektiv är finessen med hela situationen. Poängen är inte i första hand att reta Erdogan. Poängen är att trampa på lagen. Något som tycks ha undgått den turkiske presidenten, som otroligt nog anmäler uppläsningen. Först genom en märklig tysk lag som särskilt ska skydda utländska statsöverhuvuden från att smädas. Och så nu i veckan genom en personlig domstolsanmälan.
Sedan EU med Angela Merkel i förarsätet ingått ett mycket tvivelaktigt avtal med Turkiet i flyktingfrågan har Erdogan blivit lovligt villebråd för tyska satiriker, som kanske inte främst vill avslöja en farlig och maktfullkomlig ledare, utan snarare sätta politikerna i Bryssel och Berlin på pottkanten.
Mycket riktigt haglar nu också kritiken mot den tyska regeringen, som anklagas för att agera ängsligt eller inte alls, både i fallet ”Extra 3” och Jan Böhmermann, som valt att ställa in torsdagens show.
Dessutom kräver den paragraf som Erdogan först åberopade att den tyska regeringen nu måste utreda om Böhmermanns dikt ska tas vidare till domstol eller ej. Därmed har Angela Merkel gjorts till första instans i ett fall mellan sitt eget lands principer om yttrandefrihet å ena sidan, och sin turkiska partner in crime å den andra.
Det är detta som gör Böhmermanns satir så farligt genial. Udden riktas mot Erdogan. Men träffytan är hela Europas flathet och vilja att kompromissa om människors rätt till asyl.
Gå till toppen