Google Chrome
Firefox
Arbetsförmedlingens etableringskontor på Amiralsgatan i Malmö: Här köar kunder med nummerlapp i handen för samtal hos en handläggare.
Detta är första steget in på den reguljära arbetsmarknaden i Sverige. Det nya landet för dem som flytt från inbördeskrigets Syrien och andra oroshärdar.
Tryggt och säkert, en statlig myndighet.
Men här rör sig även andra, visar det sig. I höstas upptäckte personalen att en främmande man sökte kontakt med förmedlingens kunder och började bearbeta dem med IS-propaganda.
– Det fanns indikationer på att det förekom rekryteringsförsök till en terroristorganisation, bekräftar Per-Ola Persson, säkerhetschef vid Arbetsförmedlingen.
Enligt HD-Sydsvenskans källor tycktes IS-värvaren ha sin bakgrund i Mellanöstern.
Vid "indikationen" som Per-Ola Persson talar om ska han ha pressat en yngre man med afrikansk bakgrund.
Det hela skedde oblygt, mitt bland handläggarnas arbetsplatser i kundmottagningen, en allmän plats. Och flera kunder reagerade.
– Det är en stor lokal och alltid mycket folk här, förklarar Liselotte Olsson-Kulevska, sektionschef på Arbetsförmedlingen integration.
– Vi vet inte alltid vilka alla är som rör sig i våra utrymmen. Vi utgår ifrån att det är arbetssökande, men det är svårt att avläsa vilka alla är.
Hon berättar att de anställda tyckte händelsen var obehaglig. Säkerhetsavdelningen kopplades snabbt in.
– Det var en händelse som man såklart reagerade på.
– Nu är vi väldigt vaksamma.
Det finns inga övervakningskameror i lokalen, men AF:s säkerhetsavdelning samlade in uppgifter från kontorets anställda som skickades till Säpo.
– Både för kunder och personal är det obehagligt att något sådant här kan hända. Våra arbetsförmedlingar är allmänna platser. Det är meningen att folk ska känna sig trygga när de kommer till oss, säger Per-Ola Persson.
Flera källor berättar för HD och Sydsvenskan om rekryteringsförsök på andra allmänna platser, som kaféer, restauranger och andra samlingsplatser.
– De personer som blir offer för rekryterare är arbetslösa, sysslolösa och har tid att lyssna på övertalningen, säger en person som varit vittne till flera värvningsförsök.
Han menar också att rekryterare, extrema salafister, ibland är självmarkerande i klädsel och utseende.
– Det är långt ovårdat skägg och så relativt korta byxor, till exempel.
Lokala IS-sympatisörer försöker inte bara värva folk i stan – utan hotar också sina "fiender".
– Jag mötte en av dem här vid Möllan, en kille med långt skägg. Han sa: "Inshallah vi ska döda alla kurder. Dig först", berättar en man med kurdiska rötter.
– Han var Daesh. Men vi vågar inte säga deras namn högt. Vi kallar dem "dom smutsiga".
– De har skickat sms-hot också. Det polisanmälde jag. Men polisen sa bara att jag skulle vara försiktig och se mig över axeln.
Amir Rostami är polis och sociolog som har forskat kring rekrytering till gängkriminalitet. Han jobbar nu vid nationella samordnaren Mona Sahlins kontor mot våldsbejakande extremism.
Rostami är inte förvånad över att IS-rekryterare närmar sig tänkbara mål på ett AF-kontor i Malmö.
– Ett sådant ställe är klockrent för en rekryterare. Man vänder sig till miljöer där människor är utsatta och desperata och erbjuder en väg ut.
– Där finns människor som trodde de skulle komma till ett paradis i Sverige och är besvikna. Då kan vissa vara lätt fångade för budskap som: Ska du inte återvända hem och göra rätt för dig och samtidigt tjäna Gud?
Terrorhäktade Osama Krayem från Malmö rörde sig i gangsterkretsar kring Seved i Malmö innan han radikaliserades och reste till Syrien. Även det passar in i ett välkänt mönster, enligt Amir Rostami
– De flesta svenska jihadister kommer från områden som har problem med gängkriminalitet.
– Tittar du på de svenskar som rest ner till Syrien så är många dömda för narkotikabrott och liknande. Det går ju egentligen inte alls ihop med den religiösa ideologin, då ska du ju inte ens dricka alkohol eller röka cigaretter.
Enligt Rostami kan radikaliseringen gå mycket fort, precis som i fallet med Osama Krayem. Samtidigt kan en individ periodvis finnas i både den kriminella och den religiösa miljön.
– Man hänger vid samma kvartershörna. Men från att man haft en gängkriminell identitet har man skaffat sig en religiös identitet.
Drivkraften för en person att bli jihadist är snarlik den för att bli gangster. Man vill komma ur ett utanförskap till en gemenskap, känna sig utvald, skaffa sig en ställning i en grupp. Vara någon speciell, helt enkelt.
När en kriminell person tar steget in i jihadismen finns, enligt Rostami, också ofta ett motiv som handlar om personlig rening.
– Det vi hör från anhöriga och andra är att idén om att rena sig är central. Komma bort från sin kriminella identitet. Man tänker: Om jag gör den här jihadresan blir mitt samvete renat.