Enrique Pérez Arias kom till Sverige från Chile på 1970-talet. Han flyttade till Holma i Malmö 1978 och lärde känna Gloria Leyland. Hon var en av få tangodansare i Malmö på den tiden.
– Hon lärde mig och min dåvarande partner att dansa en särskild koreografi. Det gick, men det uppstod också en del meningsskiljaktigheter mellan mig och min partner, säger Enrique och skrattar.
– Det var min första erfarenhet av tango. Efter det, särskilt på 1990-talet blev det något av en tangoboom i Malmö och jag lärde mig från grunden.
Enrique beskriver inte tangon som en passion, mer som något som han återvänder till, en ingrediens i livet som han inte vill vara utan. Han är till yrket socialantropolog och har skrivit flera böcker. Därför blev det naturligt att skriva en bok om tango där han på 110 sidor försöker beskriva dansens alla dimensioner.
– Det är ett rent fritidsprojekt, men det är klart att det märks att jag är socialantropolog i botten. Jag gillar att iaktta människors beteenden och jag tar upp tangons ursprung därför att jag tycker att det är en viktig del.
Han kommer in på hur tangon växte fram bland fattiga invandrare i Buenos Aires utkanter i slutet av 1800-talet.
– Man kan dra paralleller till dem som lockades av tangon i Malmö när dansen var ny här: Tangon handlar mycket om något som har gått förlorat: det kan vara kärlek eller hemlandet. I tangon finns en nostalgi. Någon har uttryckt det som att tangon är ett sätt att minnas utan att det gör ont.
– Tangon handlar mycket om kommunikation och att förstå sig själv - och andra, säger han.
Han ger också exempel på sociala koder som finns kring tangon och påpekar att de kan skilja sig från land till land.
– I Buenos Aires går man inte fram och frågar om någon vill dansa - man bjuder med ögonen. Medan det i Sverige är helt okej att gå fram och fråga. Jag gjorde fel en gång i Buenos Aires, och det var inte alls bra.
Vad hände då? Blev du utkastad?
– Haha. Ja, nästan faktiskt.
Vi kommer in på att det finns olika stilar inom tangon. Den nya tangon är mer exhibitionistisk.
– Det kan nästan vara akrobatiskt. Och man dansar mer för att synas.
Vilken stil föredrar du?
– Jag är mer konservativ och gillar den mera stillsamma dansen där det är viktigt att lyssna, stanna upp och iaktta. Det är visserligen mannen som för, men det är kvinnan som bestämmer hur nära man dansar. Kvinnan kan också bjuda upp, det tycker jag är självklart.
Numera finns det även queertango, en stil som ifrågasätter de traditionella könsrollerna.
– Det visar att tangon inte är statisk, utan utvecklas i takt med samtiden.
Enrique Pérez Arias
Bor: Vid Triangeln
Gör: Lektor i socialt arbete vid Malmö högskola.
Kuriosa: Har tidigare bland annat gett ut självbiografin ”Ett helt liv, men ändå inte riktigt! En chilensk politisk flyktings historia”.
Aktuell: Med boken ”Tango för alla” som presenteras på Poeten på hörnet den 22 april klockan 19.
Några tangotermer:
Abrazo – Omfamning, man håller om varandra.
Boleo - En snärt där foten förs bakom benet.
Caminata - Sättet att gå till musiken, grunden i tangon.
Kalibrering - Parets justering i omfamningen. Paret kommer överens om var vikten i kroppen ligger innan dansen börjar.
Milonga - Tangosalong där man dansar tango och milonga (dans som fanns före tangon).
Ocho - Åtta. En serie steg som görs i en åtta.
Práctica - Ett ställe där man dansar tango lite informellt.
Källa: Tango för alla