Kvinnans drift har alltid provocerat. Kyrka, stat och rådande samhällsnormer har under århundradena försökt kontrollera ”fresterskorna”.

År 1608 inför kung Karl IX Sveriges strängaste sexuallagstiftning genom tiderna, otrohet beläggs med dödsstraff. Endast missionärsställningen är tillåten. Njutning är en dödssynd. Skrönor berättar att krigare sätter kyskhetsbälten på sina fruar så att de inte ska kunna njuta på annat håll medan mannen är i fält under flera år. Som reaktion på detta kommer det syndiga 1700 talet: maskeradbaler och sexorgier, Linné håller sexualundervisning vid Uppsala universitet och Bellman sjunger sånger som dryper av åtrå.

Pendeln svänger igen och på det pryda 1800-talet spärras kåta kvinnor in på dårhus och betecknas som hysteriska. Plötsligt har kvinnor blivit asexuella och ska ligga stilla i sängen. På slutet av 1800-talet börjar kvinnor organisera sig och kräva sina fri- och rättigheter. Det fortsätter in på 1900-talet då Elise Ottesen-Jensen far land och rike runt och delar ut kondomer och provar ut pessar. 1964 tillåts p-piller i Sverige, äntligen kan kvinnor njuta utan konsekvenser, men kondomer får inte säljas över disk förrän på 1970- talet.

Idag tillåts kvinnor älska män och kvinnor, leva i celibat, ha älskare eller älskarinnor, leva i polyamorösa eller öppna förhållanden, vara sambor, särbor eller gifta. De kan ha one-night-stands, tantrasex, de kan gilla lack, läder, rep och sexleksaker. Allt fler uttryck för sexualitet bejakas.

Med stort mod och hårt arbete har Sveriges kvinnor vunnit en sexuell frihet deras förmödrar bara kunde drömma om. Men frågan är om inte pendeln håller på att svänga igen.

I Spanien, i likhet med flera katolska medlemsländer i EU, vill det konservativa regeringspartiet Partido Popular tillsammans med den katolska kyrkan radikalt begränsa rätten till abort. På 1970-talet vallfärdade Sveriges kvinnor till Polen som då hade legal aborträtt. Idag är den fria abortlagen så gott som upphävd i Polen på grund av konservativa religiösa krafter. I Italien och Rumänien kan läkare vägra att utföra aborter. Sedan Sverigedemokraternas intåg i riksdagen har även Ja till livet-rörelsen i Sverige fått ett uppsving. Samtidigt vill kommunala badhus runt om i landet införa könsseparerade badtider och i Stockholm föreslås fritidsgårdar bara för flickor. Barnäktenskap, frånvaro av sexualupplysning, könsstympning och fysiska angrepp mot kvinnor i det offentliga rummet viftas bort av ängsliga makthavare. I Tyskland införs tågkupéer bara för kvinnor, England vill hänga på. Kvinnors rättigheter är inte längre självklara. Kvinnors frihet kan bli kortvarig.

Vi befinner oss åter i en tid av starka, motstridiga krafter mellan det konservativa och liberala synsättet på kvinnors fri- och rättigheter. För mig som arbetar med kvinnors historia, känns den senaste utvecklingen och övergreppen mot kvinnor kusliga. Vår sexuella frihet är återigen under belägring. Ur ett historiskt perspektiv är det inte länge sedan kvinnor senast bar kyskhetsbälte. Det är inte länge sedan vi fick smussla med vår kärlek och vår lust. Det är inte länge sedan kvinnor fick åtta barn när de egentligen bara ville ha två.

Jag vill att mina barn ska få älska vem de vill. Jag vill att de ska veta hur de har säker sex. Jag vill att alla Sveriges flickor ska kunna växa upp och röra sig fritt utan rädsla. Slippa att bli stirrade på, tafsade på, antastade och våldtagna. Aldrig kallas hora. De ska ha samma friheter som pojkar. Feminister har i flera år vädjat till det officiella Sverige att agera för att stoppa utvecklingen av en mer inskränkt sexuell frihet, men ingenting händer. Ska vi behöva sätta på oss kyskhetsbälte igen? Regering, riksdag och kommuner: Varför tillåter ni att flickors friheter kränks?

Folkbildning är viktigare än någonsin. Utställningen Älskare och älskarinnor – njutning och åtrå i 500 år visar hur pendeln har svängt och vinden har vänt flera gånger genom århundradena. Utställningen tar med besökarna på en tidsresa från dödsstraff till tantrasex och hedrar alla de tusentals kvinnokämpar som sett till att vi har den sexuella frihet vi har idag.

Vi kan inte svika föregångarna och kasta bort vunna rättigheter. Nu måste vi ständigt fortsätta att uppmärksamma politiker på vikten av rätten till vår egen kropp och hur mycket det finns kvar att göra innan kvinnor kan känna sig trygga såväl inom som utanför hemmet.

Alexandra von Schwerin

Alexandra von Schwerin är ordförande i föreningen Skarhults kulturminne och projektledare för utställningen ”Älskare och älskarinnor – njutning och åtrå 500 år”, som öppnar den 28 april på Skarhults slott utanför Lund.