Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Familj

Minnesord: Adam von Gertten

Sydsvenskans medarbetare Adam von Gertten, Malmö, har avlidit efter en kort tids sjukdom, 56 år gammal. Han efterlämnar hustrun Petra samt barnen Linnea och Truls från ett tidigare äktenskap. Adam sörjs också av sin mamma och pappa, bröderna Magnus, Fredrik, Love och Daniel, Petras söner Joel och Tim samt många vänner, både på och utanför Sydsvenskan.

Adam von Gertten kom till Sydsvenskan, som vikarie, sommaren 1985.
När han blev journalist fanns två tydliga vägar att gå inom yrket. Antingen blev man reporter och skrev egna texter, eller så tog man sig an den mer anonyma men minst lika viktiga redigeringen. Att jobba med andras texter, nyhetsvärdera och skapa en läsvänlig presentation blev Adams yrke och det var uppenbart att det passade hans personlighet väl.
Adam hade en förmåga att förstå individer på djupet och lyckades därför skapa och bygga relationer med alla i sin närhet. Det var också därför man alltid hade roligt med Adam. Vad som än hände, hur jobbiga saker vi än fick ta oss an, skrattade vi ihop eftersom han alltid såg människorna bakom det som hände, beskriver Per Ek, som var Adams chef under en längre period.
Genom åren var Adam involverad i en lång rad större journalistiska avslöjanden och berättelser. Alltid proffsig, tydlig och med läsarnas bästa för ögonen. Adam var också otroligt lojal, både mot sina kollegor och mot Sydsvenskan som tidning. Ett av många exempel hämtas från sommaren 2013, då massmördaren Peter Mangs för första gången erkände mord han redan dömts för. Det var Sydsvenskans Joakim Palmkvist som fick Mangs att prata. Adam lyckades då med konststycket att i ett öppet kontorslandskap redigera flera sidor utan att avslöja scoopet för sina kollegor. Adam slet hela dagen och fick klicka undan de hemliga sidorna i datorn ett oräkneligt antal gånger. Långt efter att arbetstiden egentligen var slut och sidorna äntligen var färdiga konstaterade han utan knot att det var inte så enkelt.
Adam var en riktig malmöit. Han var också en inbiten supporter till stadens ljusblå stolthet, Malmö FF. En bit efter femtio började Adam skriva krönikor om sitt Malmö. På stadig, levande och djupt rotad malmöitiska skrev han om sina cykelturer, de öppna fälten och laget han älskade. När jag nu läser om krönikorna kan jag inte annat än beklaga att den rösten försvann alltför tidigt och egentligen alldeles i starten. Vi hade behövt den. Ni hade behövt den. Malmö hade behövt den.
Läs mer: Malmökrönikan: Laget som håller ihop staden
En tidningsredaktion är aldrig helt stilla. Det ligger i själva definitionen. Men i tisdags förmiddag avstannade arbetet på Sydsvenskans redaktion. Dödsbeskedet var helt nytt och vi samlades för att minnas och försöka förstå det ofattbara. Runtomkring mig såg jag Adams förkrossade kollegor sörja så mycket mer än en arbetskamrat. De sörjer en riktig vän.
Mina tankar finns hos Adams allra närmaste.
Gå till toppen