Under lång tid hade I byggt upp sina samlingar. Men det var inte det förväntade hon samlade på, utan sådant som många skulle avfärdat som oväsentligt. Oftast föremål utan bestående ekonomiskt värde, och av förgänglig karaktär. Franskbröd som vid tillverkningen inte godkänts på grund av sin avvikande form. Eller det stam- och rotsystem som blivit kvar när palmen vissnat i sin kruka. "Liljefot" kallar Anna Strand växtskelettet, när hon fäster det i en laboratorieställning för att sedan dokumentera det. Omsorgsfullt gör hon sitt urval, och arrangerar kompositioner av stram skönhet. Äggskal staplas i skulpturala torn. Avokadons knoppade, spruckna kärnor bär historien om kroppen, växandet och åldrandet i en sinnrik dragspelsbok.