Svedala

Hopp för irländsk hund

Söndagens vandring i bokskogen var inte vilken hundpromenad som helst. Här samlade föreningen Hundar utan hem in pengar till vård av hemlösa djur.

Många av hundarna i Skabersjöspåret var irländska. Det beror bland annat på republiken Irlands lag om kontroll av hundar från 1985.
Så här står det i elfte paragrafen, andra stycket: "En medlem av Garda Síochána får infånga och omhänderta varje hund som ger intryck av att vara herrelös."
Garda Síochána är den irländska poliskåren. Dess plikter varar till sjunde stycket:
"Om ingen efter fem dagar har gjort anspråk på djuret får Garda Síochánas chef besluta om destruktion av hunden."
Det finns irländska volontärer som gjort det till sin uppgift att ta hand om hundarna innan fristen löper ut. I Sverige finns det hundvänner som mer än gärna adopterar en irländsk hund.
Som Walter Sankovic. För två månader sedan fick han en hund som omhändertagits i Coolronan. En hund som framlevt sitt liv instängd på en trång bakgård där han inte fått mycket mer än tandkräm och tabletter att äta. (Garda Síochána har rätt att gå in på privat område och omhänderta uppenbart vanvårdade hundar.)
Hunden som är en blandning av amstaff och collie är synnerligen tillgiven och har ätit upp sig fantastiskt på bara två månader, intygar husse.
I Irland avlivas tusentals hundar varje år, berättar Lena Göransson, volontär i den svenska organisationen Hundar utan hem som arbetar med att skaffa övergivna hundar nya ägare. Femhundra djur om året förmedlas. Varför så många irländska?
– På Irland finns inte rabies, dvärgbandmask och andra sjukdomar som grasserar i många andra länder.
Detta gör importen enklare. Men den kostar ändå pengar eftersom hundarna ska vaccineras, steriliseras och kastreras. Söndagens vandring i Torup handlar om fundraising.
– Femtio kronor per deltagare. Minst. Ni kan swisha till mig, säger Lena Göransson.
Och så bär det av.
Gå till toppen