Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Poesin binder ihopSverige med Polen

Barbara Kobos Kaminska, poet, pedagog och översättare, spinner språktrådar mellan Polen och Sverige.

Med åren har Barbara Kobos Kaminska börjat känna en allt starkare längtan till sina polska rötter.Bild: Lars Dareberg
Barbara Kobos Kaminska öppnar dörren till lägenheten i centrala Lund samtidigt som katten Rusiak, döpt av dottern Anna efter hiphopparen Thomas Rusiak, slinker in i badrummet. När han vant sig vid en ny röst dyker han upp igen och placerar sig vid våra fötter.
– Han tycker om att ligga på golvet och lyssna på samtal. Då njuter han.
Barbara Kobos Kaminska är sedan länge känd i Lunds poesikretsar och har ordnat ett flertal uppläsningar, bland annat under kulturnätter och under olika festivaler. Hon skriver själv poesi sedan ungdomen och har gett ut flera tvåspråkiga volymer. Hon skriver på polska och översätter själv till svenska. Inspiration finner hon i vardagen.
–  Jag målar dikter med ord – om livet, om det förflutna, om träden, hösten, vinden, havet, stenar, musik och kärleken. Jag älskar havet. Det sufflerar mig och låter som om det säger vad jag ska skriva. Mina dikter är en del av mitt liv, önskningar och drömmar, samtal med mig själv. Mitt liv – som jag skriver – består av droppar. Droppar av sorg, droppar av hopp, droppar av glädje. Och dropparna blir allt fler.
”Livets droppar” heter också den första diktsamlingen som kom 2003.
– Den senaste boken ”Skrawek Ziemi” med sextio dikter, både gamla och nya kom ut i Polen 2011 och finns bara på polska.
Barbara Kobos Kaminska ligger i startgroparna för ett nytt översättningsprojekt för att sprida polsk poesi till en svensk publik.
–  Jag ska översätt tolv dikter av Rafal Wojaczek. Han dog 1971, bara tjugosex år gammal och det han skrev var både svårt och personligt. Det som är spännande när man översätter är hur språkets utvecklas. Jag översatte Anders Österlins dikt om Ales stenar. Rimmen blev mycket färre på polska.
Barbara Kobos Kaminska kom till Sverige och Lund som tjugofyraåring och har sedan dess varit staden trogen.
–  Jag känner mig som lundensare snarare än som Lundabo.
Hon utbildade sig till förskollärare.
– Det var en tvåspråkig utbildning som fanns på Lärarhögskolan då. Jag har bland annat arbetat med hemspråksundervisning i polska för barn mellan tre och sex år. Jag hade velat jobba på en småbarnsavdelning. Men jag kanske kan hoppa in som vikarie, säger Barbara Kobos Kaminska inför sextiofemårsdagen.
Med åren har hon känt en allt starkare längtan till Polen och sina rötter. Hon har också samlat sin gamla gymnasieklass och fått kontakt med pojkvännen från ungdomen, som numera bor i USA.
– Det låter tragiskt men det är det inte. Jag har ett behov av att få träffa människorna i Polen. Jag har kontakt med min mammas morbrors familj. Vi är glada över att vi har varandra.
Tre städer ligger Barbara Kobos Kaminska särskilt varmt om hjärtat. Sina första fyra år bodde hon med föräldrar och sin äldre syster i Olszyna.
–  Jag minns att jag tillbringade mycket tid hos grannen som var skomakare. Det var spännande. Han satte mig på sin schäfers rygg, jag höll mig i halsbandet medan han promenerade runt.
Sen flyttade familjen till Olesnica.
– Det var där jag växte upp och varje sten har sin betydelse för mig.
Och så Krakow.
– Jag har en stark emotionell känsla för Krakow. Staden påminner om min uppväxt, det är staden där min man bor och där min dotter trivs.

Barbara Kobos Kaminska

Aktuell: Fyller 65 år 26 april.
Född: I Olszyna, Polen.
Bor: I Lund.
Familj: Make, dotter och katt.
Yrke: Förskollärare.
Gör: Poet, översättare.
Intressen: Litteratur, poesi, musik, böcker, umgås med familj och vänner.
Tycker om: läsande, gamla träd, havet, stenar, gamla stolar, resor, fotografering, cello, hösten.
Återvänder gärna till: Skumeslöv och Ven.
Gå till toppen