Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Äventyrslöpning – ett sätt att se staden

Målet är att sprida löparglädje och låta eleverna upptäcka sin stad.
Malmö Montessoriskola ordnar äventyrslöpning för sina fritidsgrupper i årskurs tre till fem.

Klockan närmar sig halv tre på måndagseftermiddagen. På Malmö Montessoriskolas gård på Backåkersvägen i området Solbacken samlas sju tjejer och en kille. De drar på sig gula reflexvästar som skolchefen Marie-Louise Ek delar ut. Hon är själv en hängiven löpare och fick tidigare i år idén att arrangera äventyrslöpning på skolan.
– Det kom så mycket larmrapporter om att barn rör sig för lite, säger hon.
Men hennes främsta mål är att förmedla löparglädje.
– Det här ska vara skönt och kul och man ska se och upptäcka saker i staden. Och man märker att man orkar mer än man tror.
Alla elever i årskurs tre, fyra och fem fick möjlighet att ägna tre fritidsmåndagar åt äventyrslöpning. Den här dagen börjar terminens andra omgång. Marie-Louise Ek går igenom reglerna:
– Västen har man alltid på sig, även om man blir svettig. När vi springer försöker vi hålla ihop. Och vi tar hänsyn till varandra!
Sedan startar löpningen i joggingtempo och hästsvansarna och flätorna sätts i gungning. Turen går mot Pildammsparken. Efter några hundra meter tillkännages de första fallen av håll.
– Det fina med håll är att det går över! säger Marie-Louise Ek.
Hon pekar mot marken:
– Ser ni de här blå blommorna? Vet någon vad de heter? De heter faktiskt Scilla.
Gruppen fortsätter ut på John Ericssons väg. Marie-Louise Ek pekar mot ett av Malmös klassiska lägenhetsområden från femtiotalet.
– Vet ni vad det här området heter? Lorensborg!
Inne i Pildammsparken stiger pulsen på väg uppför jordkullen som kallas Himlabacken och vidare ner mot den stora cirkelformade Tallriken.
Vid en utslagen magnolia blir det ett litet stopp, likaså vid Margaretapaviljongen. I amfiteatern blir det sittande paus.
Marie-Louise Ek tittar på sin löparmätare på telefonen.
– 2,25 kilometer! Då är det lagom för mellanmål.
Hon öppnar ryggsäcken och serverar hallonsaft och vatten i plastmuggar och delar ut ostmackor.
Sedan joggar gruppen vidare mot en skulptur där eleverna läser: "Kastanj" av Bertil Nilsson.
Vid dammkanten vänder de blickarna mot fåglarnas ö.
– Det där är väl en sothöna? säger Alice Joelsson.
– Det är en väl en vitkindad gås, säger Marie-Louise Ek.
– Vi döper honom till Bertil! säger någon.
En bit bort upptäcks en dunig andunge och Marie-Louise Ek meddelar att tre kilometer är avverkade.
– Ja! säger Elisa Ramin Majd.
Dagens sista utmaning blir att bestiga vattentornets branta kulle. Sedan blir ledet glest. Marie-Louise Ek vevar med armen och peppar.
För att få draghjälp på slutet siktar gruppen på den röda portal som leder till Teaterlekplatsen. Sedan tar de buss nummer ett från Köpenhamnsvägen tillbaks till skolan. Då visar löparmätaren på fem kilometer. Detta firas med jubel och high five.
Gå till toppen