Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Huvudledare

Ledare: Inga bidrag till extremister. Inga kompromisser om grundläggande värden.

Regeringen oroar sig för att det svenska samhället går mot ökad splittring.
För ett välfungerande mångkulturellt samhälle krävs ett handslag om grundläggande värderingar.Bild: ANDERS WIKLUND / TT
Det är ett hot som måste tas på allvar.
"Det civila samhällets organisationer är centrala aktörer i att skapa förutsättningar för ett Sverige som håller ihop", framhåller regeringen när den i vårbudgeten satsar drygt 31 miljoner kronor extra på att motverka polarisering, rasism och våldsbejakande extremism.
Men när vice ordföranden i en av alla de organisationer regeringen sätter sitt hopp till håller tal på Sergels torg i Stockholm kan det låta så här:
”Död åt de armeniska hundarna. Död! Död! Mina kära raskamrater, låt oss visa Sverige, Skandinavien och Europa vad turken står för. Vi tycker inte om blod, men vi kan låta blodet flyta när det behövs.”
Talaren heter Barbaros Leylani. När talet hölls var han vice ordförande i Turkiska riksförbundet. Leylani avgick och nu ifrågasätts det ekonomiska stödet till förbundet, omkring en halv miljon kronor årligen.
Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällsfrågor, MUCF, har inlett en utredning om Turkiska riksförbundet lever upp till kraven på demokratiska värderingar.
Förbundssekreteraren Yasin Ipek slår ifrån sig i Ekot på måndagen:
"Vi är inte rasister eller fascister. Man kan inte straffa hela förbundet på grund av en person."
Frågan är vilken trovärdighet detta försvar har. Är det verkligen möjligt att avancera till vice ordförande i Turkiska riksförbundet med sådana åsikter utan att någon reagerar? Vad säger det i så fall om förbundet?
Det finns också trovärdiga uppgifter om att fler i förbundets ledning umgåtts med extremister och hetsat mot andra folkgrupper.
Sverige är ett folkrörelseland. Det civila samhället med alla dess olika organisationer, små som stora, spelar en viktig roll. Staten och det offentliga kan inte och ska inte sköta allt.
MUCF delade ut nästan 333 miljoner kronor förra året, huvuddelen, 259 miljoner, som organisationsstöd. Med tanke på det viktiga arbete merparten av dessa organisationer och föreningar utför är det på det hela taget väl investerade pengar.
Men det finns undantag.
Offentliga medel ska inte gå till organisationer som motarbetar demokratiska principer och jämställdhet, kräver Liberalerna.
Det borde ses som en självklarhet.
Det räcker inte att ansökan är korrekt ifylld och att stadgar och verksamhetsberättelse bifogats. Stat och kommun måste bli bättre på att kontrollera hur olika bidrag används. När organisationer inte lever upp till det svenska samhällets grundläggande värderingar ska bidragen stoppas.
Mångfalden ökar i Sverige och det i snabb takt genom flyktinginvandringen. Kulturkrockar är oundvikliga. Många som flytt hit kommer från länder dominerade av en helt annan syn på familjens och släktens roll, på relationerna mellan kvinnor och män och inte sällan på religionens plats i samhället.
I nykomlingarnas ögon lär det supersekulariserade Sverige med sin särpräglade statsindividualism – där staten inte är en fiende utan en garant för individens frihet och självständighet – framstå som minst sagt exotiskt.
Om dessa värderingskonflikter måste det talas tydligare.
Det får då aldrig råda någon oklarhet om vilka värderingar det svenska samhället står för och vilar på.
Ett mångkulturellt samhälle måste ha sina minsta gemensamma nämnare – som inte är så små. Det handlar om statens och de offentliga institutionernas sekulära karaktär. Det handlar om ett demokratiskt förhållningssätt och respekt för andras åsikter. Det handlar om jämställdhet, om att barn är individer och inte föräldrarnas egendom.
Om detta ska det inte finnas utrymme för kompromisser. I övrigt får var och en bli salig på sin fason, gå i slöja eller kortkort, hälsa hand i hand eller med handen på hjärtat.
Så enkelt – och så svårt – är det.
Gå till toppen