Nöje

Nyupptäckta, äldre spår med Monica Zetterlund och Lars Gullin ger mersmak.

Nyupphittade äldre spår med riktiga svenska musikikoner är intressanta, nästan hur det än låter. Monica Zetterlund och Lars Gullin är två aktuella exempel.
Monica Zetterlund 1961.Bild: Göran Lindberg
Banden från Zetterlunds första egna show 1964 har till slut grävts fram under försäkringsbolaget som numera äger Bernshuset. Och den hittills outgivna musiken håller som helhet bra, trots lite grus just i starten.
I "Våran gård" blir Monica Zetterlund för gapig och rå i utspelet och det är svårt att hitta poängen med att översätta standardlåtstexter rakt av, till rent tönteri.
Men det tar sig rejält. Zetterlund hanterar Olle Adolphsons "Om natten är alla änkor grå" milt melankoliskt. Hon, som då var ganska ny på att sjunga på svenska, ger fullt liv åt "Ingrid Dardels polska", inklusive en liten Taubeimitation, och är sedan helt på sin pappas gata i standarden "As long as I live".
Många lyckade försvenskningar av Beppe Wolgers och Tage Danielsson hörs. Finurligt smakprov: "I mambon en puss kan passa sig/Men kyssa mig i rumban, det får du ej".
Till ett skarpslipat band visar Monica Zetterlund sin känsla för olika musikstilar, från bossa till Ferlin, och sina olika temperament och hon spexar en hel del vokalt. Några spår kommer från folkparksturnén året före och "På Berns 1964" är helt enkelt ett klart njutbart tids- och artistdokument. Bilden av Monica Zetterlund blir ytterligare en liten bit större.
Nyhittat med Lars Gullin finns på "The liquid moves of". Den här samlingen spår från diverse håll är mindre upphetsande än Zetterlund-cd:n. Barytonsaxofonisten har ingen huvudroll, men levererar några fina solon med sin typiska ton. Även i snabba vändor bor något mjukt lyriskt.
Monica Zetterlund: På Berns 1964 (Vax).
Lars Gullin: The liquid moves of Lars Gullin (Sonorama).
Eje Thelin Trio: With Bengt Hallberg (Dragon, släpps 6/5).
Gå till toppen