Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Popcornrulle saltad med några närande hjärnceller

”Captain America: Civil war” är något av ett gränsfall. 

Captain America: Civil war

USA, 2016. Regi: Anthony & Joe Russo. Med: Robert Downey Jr, Chris Evans, Scarlett Johansson, Don Cheadle, Elizabeth Olsen, William Hurt. Åldersgräns: 11 år. Längd: 2.27.

Nya superhjältar, nytt inbördeskrig. Efter ”Batman v Superman” infinner sig frågorna: Handlar serietillverkningen av superhjältefilmer bara om mekaniskt iscensatta och riggade wrestlingmatcher i storhetsvansinnesformat? Eller ska man göra rätt för biljettpengarna med berättande filmer värda namnet?
”Captain America: Civil war” är något av ett gränsfall. Filmen är åtminstone halvtimmen för lång till följd av en rad utdragna fajter – främst den på en flygplats – som stoppar upp storyn i stället för att föra den framåt. Man har också ett överlastat rollgalleri, där bifigurer som Hawkeye (Jeremy Renner) och Vision (Paul Bettany) kunde plockats bort utan större förlust.
Å andra sidan är man begåvad med ett hyfsat intelligent manus, signerat Christopher Markus och Stephen McFeely, där inbördeskriget tar oväntade psykologiska och politiska vändningar. Bland annat konfronteras superhjältarna med civila dödsoffer till följd av sina insatser, och frågan om vem som ska skydda mänskligheten från dess självutnämnda beskyddare utgör konflikten dem emellan. Parallellen till diskussionerna om USA:s roll i världen – egenmäktig polis eller del av FN:s globala gemenskap – är mer än tydlig.
Här finns också en hälsosam dos självironi, som bäst i scenen då Tony Stark/Iron man (Robert Downey Jr) hälsar på hos den fattige tonårsvalpen Peter Parker/Spider-man (Tom Holland) och hans upphottade faster May (Marisa Tomei). Och var annars än i en Marvel-film hittar man afrikanska superhjältar? Möt T’Challa/Black Panther (Chadwick Boseman), som återkommer i en egen film 2018.
Fortfarande har Avengers en bit kvar till de mer komplexa och oroande undertexterna i X-Men, men som popcornrulle saltad med några närande hjärnceller fungerar ”Civil war” utmärkt.
Gå till toppen