Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Klasskamp – cykeltramp

Idag är det 126 år sedan den första demonstrationen genomfördes på första maj i Malmö. Tiotusentals deltog.

Upp till kamp! Idag är det 126 år sedan den första demonstrationen på första maj genomfördes i Malmö. År 1890 fanns inte Möllevångstorget. Inte heller Folkets hus. Och den park som anlades av Frans Suell var ännu inte "folkets". Arbetarrörelsen hade inte någon fast punkt, annat än en mindre samlingslokal på Majorsgatan.
De första åren hölls talen på den lerig Rörsjömarken, mellan södra och mellersta förstaden. Ungefär där Tekniska läroverket (Pauliskolan) kom att uppföras.
Till höger i bild ovan löper Föreningsgatan. På tomten med den låga byggnaden i bildens högra kant kommer Synagogan att uppföras 1902.
S:t Pauli kyrka som uppfördes mellan 1879 och 1882 ligger precis utanför bilden, till vänster och bortom den velodrom som anas bakom ett omgärdande plank. Där hade Malmö Velocipedklubb inrättat en kapplöpningsbana för träning och tävlingar med cykel. Banans långsidor löpte parallellt med Kungsgatan och sträckte sig i stort sett mellan Kungsgatan 18 och 26.
Invigningen av velodromen hade i augusti 1890 bevittnas av 2 000 Malmöbor. En publik siffra som står sig slätt i jämförelse meddeltagandet under förstamajdemonstrationer. Men så var också cykeln på den tiden ett exklusivt fortskaffningsmedel som bara överklassen hade råd men.
Efter närstudier av Stellan Westerberg på Stadsbyggnadskontoret kan vi komma fram till att fotografen befinner sig på Amiralsgatan, på den västra sidan i kvarteret Davida och sannolikt på fjärde våningen i det bostadshus som då låg på nummer 19. Det vill säga där hotellet reser sig, på före detta konserthusets baksida.
Första demonstrationen 1890 var uppenbart en stor händelse i Malmö. Borgerliga Sydsvenska Dagbladet som ägnade åtskilligt spaltutrymme åt att skildra begivenheten, både i eftermiddagsupplagan den första och i morgonupplagan dagen därpå.
Redan vid ettiden denna torsdag började arbetarna samlas på Gustav Adolfs torg, "så kom en och annan fackförening frammarscherande under full musik, och vid tvåtiden voro hela norra och vestra sidorna af torget fyllda med en människoskara, beredd att under flygande fanor hvaraf åtskilliga med den helt röda revolutionära färgen och klingande spel tåga ut för att demonstrera."
Inte bara demonstranter var på plats."Vädret var präktigt med ymnigt solljus och nästan sommarvärme"och"nästan överallt vid torget såg man i fönster och balkonger damer och herrar som valt denna mera lugna plats för att överskåda arbetaretågets förberedelser".
Även ordningsmakten är på plats, "representerad av både ridande och gående polis". På torget uppskattades antalet deltagare till 5 000 personer.Fler skulle tillkomma. "Ute på Rörsjömarken och de gator och vägarsom ledde dit var redan vid 1/2 2 tiden i spridda grupper samlad en ansenlig menniskorskara, särskilda qvinnor och en otalig mängd barn."
Klockan två startadetåget från Gustav Adolfs torg: "Vid Rörsjöbron förgrenade sig skaran dels in på Amiralsgatan och Drottninggatan, dels uppåt Södra Promenaden och snart var platsen närmast talarstolen fyld till trängsel, med fanorna närmast."
Mötet öppnades av Fredrik Sterky, en pionjär inomsocialdemokratiska arbetarrörelsen. "Efter honom uppträdde flera talare. En typograf Nielsen, som tycktes vara dansk, sparade ej på kraftspråket mot den 'gudsnådliga konungamakten', 'den usla, lumpna och fega riksdagen', 'kapitalisternas liberala och reaktionära gristidningar' o.s.v.".
Andra talare representerade Arbetet, herr O Wester och typografen Wessel. Tidningens grundare och talesman Axel Danielsson talade däremot inte. Han hade nyligen släppts från Malmöhus där han avtjänade 18 månaders straffför hädelse.Fängelsetiden tog hårt på honom och det är tänkbart att han var i skick att tala denna dag.
I Sydsvenska Dagbladet uppskattade man publiken till 20 000. Även om man kanske ska ta den siffran med en nypa salt, är det en ansenlig mängd i relation till Malmös befolkning. År 1890 var invånarna totalt sett inte fler än 50 000.
Trots folkmängden förlöpte mötet "i lugn och ordning. Att en och annan svimmade i trängseln, vara det enda missöde vi försporde".
Gå till toppen