Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ledare: Menar Trump vad han säger? Tryggast att inte få svar.

Så var han ensam kvar. Sedan de sista motståndarna Ted Cruz och John Kasich hoppade av i veckan står det i princip klart att Donald Trump blir republikanernas kandidat i USA:s presidentval i november. En besynnerlig valrörelse är därmed att vänta och långt fler än amerikaner lär hålla andan när rösträkningen börjar.
Donald Trump.Bild: Mary Altaffer
Fastighetsmiljardären Trumps motståndare i racet mot Vita huset blir av allt att döma demokraternas Hillary Clinton – tidigare utrikesminister, senator och presidentfru. Alltså ställs en ovanligt erfaren politiker mot en total novis. Det saknas inte andra kontraster mellan de två. Medan Clinton tagit sig fram mot kandidaturen genom en traditionell offensiv har Trump skrävlat och förolämpat sig igenom primärvalssäsongen. Ingen överdrift har tyckts vara för stor för honom och ingen generalisering för grov.
Muslimer har pekats ut som potentiella terrorister och latinamerikanska invandrare som våldtäktsmän. Följaktligen har Trump krävt inreseförbud i USA för muslimer och lovat bygga en hög mur längs gränsen till Mexiko. Därtill hyser han stor beundran för ryske presidenten Vladimir Putin och anser att fler länder borde skaffa kärnvapen.
Utspelen har ibland varit så yviga att de träffat rakt i smilbanden. Men det är lätt att hålla sig för skratt vid tanken på att denne ärkepopulist inom mindre än ett år kan vara mäktigast i den fria världen.
Mycket talar lyckligtvis för att nästa president snarare heter Hillary Clinton. Dels har hon ett rejält försprång i opinionsmätningarna – 54 procent mot 41enligt CNN – dels säger sig två tredjedelar av de amerikanska väljarna ha en negativ bild av Trump. Han är inte ens populär inom ledningen för sitt eget parti.
Men så är det förstås på det senare – bilden av att stå utanför etablissemanget – som Trump har byggt sina primärvalsframgångar och fått 16 rivaler att ge upp. I outsiderrollen har han lyckats mobilisera många av de väljare som av olika skäl mist tron på konventionell politik. I det lägret tycks hans popularitet bara ha växt med varje skandalartat uttalande.
Trump lovar nu att försöka ena sitt splittrade parti och försäkrar att han inte tänker ta några politiska grepp som gör landet mindre stabilt. Under de senaste veckorna har han överhuvudtaget haft en mer nedtonad och seriös framtoning än tidigare och därtill bytt ut sin kampanjchef. Det väcker funderingar kring om en del av hans stolleförslag har varit marknadsföringsknep snarare än tänkt presidentpolitik.
Så vad skulle då rent hypotetiskt kunna vara att vänta under Trumps hundra första dagar i Vita huset?
Ari Fleischer, som varit pressekreterare hos den tidigare amerikanske presidenten George W Bush, spekulerade nyligen kring detta i New York Times:
"Frågan är om han är kapabel att växla ned från den heta retoriken i sin kampanj till en seriös uppbyggnad av presidentskapet baserad på gott omdöme och koalitionsbygge."
Helt omöjligt är det kanske inte. Men världen blir tryggare av att aldrig behöva testa detta för att få reda på svaret.
Gå till toppen