Varifrån kommer beteendet att vissa muslimska män inte vill skaka hand med kvinnor? I Koranen finns inget förbud. Stöd för handlingssättet hämtas istället från tolkningar, fatwor, av olika religiösa ledare och auktoriteter.

En fatwa säger att en man inte får skaka hand med en kvinna som han skulle kunna gifta sig med. Det betyder att han inte får skaka hand med en kvinna som inte är hans syster, dotter, moder, faster, moster eller brors- eller systerdotter. Följaktligen får en man inte skaka hand med en kvinna som är hans kusin, kollega eller vänner till hans moder eller dotter. Förklaringen är att en sådan beröring kan leda till synd.

Andra fatwor ger undantag till denna regel – en man får skaka hand med en kvinna som är gammal nog, som inte har någon sexuell lust, exempelvis en släkting eller en granne som bar honom då han var ett litet barn.

Slutligen finns den – i sammanhanget – toleranta fatwan som säger att en man får skaka hand med en kvinna om det finns ett behov. Bland förespråkarna för denna tolkning finns Yusuf al-Qaradawi, den kanske mest betydelsefulle religiöse ledaren i Mellanöstern, som ger följande exempel: Om en kvinnlig kollega hälsar på en grupp och alla skakar hand med henne, skulle det vara mycket pinsamt för en enskild man att inte skaka hand med henne. Alltså finns det i det här fallet behov av ett handslag och det är därför tillåtet.

Vad vi kan sluta oss till från dessa fatwor är att handslag är en fråga direkt relaterad till kvinnors rättigheter, till jämlikhet och diskriminering.

Att låta ett handslag utebli är nedlåtande mot både man och kvinna då det indirekt säger att en mans hjärna slutar fungera när han rör en kvinna – vilken kvinna som helst – och vidare att en kvinna – vilken kvinna som helst – aldrig är ett subjekt utan alltid ett objekt, ett sexuellt objekt för att vara mer precis.

Miljöpartiets Yasri Khan har valt bort den toleranta tolkningen som skulle ge honom en ursäkt att skaka hand med kvinnor. Han har valt den extrema tolkningen.

Jag undrar hur han kunde försvara sin position som aktivist för mänskliga rättigheter och ledare inom de gröna utan att kritiskt granska sina val. En ledare ärver inte okritiskt sina beteenden, utan utmanar dem. En ledare är den som leder förändringar och därmed gör världen bättre och mer rättvis.

Fanns det inte tillräckligt med nyfikenhet inom miljöpartiet för att förstå den verkliga betydelsen av ett beteende som såg ut som tydlig diskriminering? Letade de över huvud taget efter en ordentlig förklaring?

När partimedlemmar protesterade mot Yasri Khans nominering, varför tog inte partiet protesterna på allvar? Skulle de ha ignorerats om Khan inte varit muslim?