Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

"Alla som är här har levt i en cancervärld"

Josefine Sandqvist gick till jobbet en morgon och fick en cancerdiagnos efter lunch.– Jag var 20 år och trodde jag var odödlig. Jag var inte det, säger hon.

I helgen träffades 370 unga cancerdrabbade från hela landet på ett stormöte i Malmö. Josefine Sandqvist, som gick med i organisationen Ung cancer förra året, fick diagnosen för två år sedan.
Hon beskriver det som dagen när livet stjälptes över ända.
– Plötsligt hade jag leukemi. Hela mitt liv förändrades på ett ögonblick och det blir aldrig det samma.
Efter diagnosen följde sju månader av cellgifter. Från att ha varit en ung tjej som mest ville resa började livet kretsa runt läkare och sjukhusbesök. För ett år sedan fick hon en stamcellstransplantation av sin storebror.
Idag mår hon bättre, men kommer att få gå på återbesök och fortsätta med benmärgsprover i många år.
– Jag kommer troligen aldrig att bli friskförklarad. Innan ville jag ut i världen, nu är det något jag alltid måste ha i åtanke. Jag måste alltid ha nära till ett sjukhus.
Josefine Sandqvist menar att gemenskapen och utbytet med andra i organisationen har stärkt henne mycket.
– Allas historier är så olika, men mycket är samma. Här finns en förståelse för en sjukdom som binder oss samman. Alla som är här har levt i en cancervärld.
Hon menar att det ibland kan vara svårt med omvärldens välmenande frågor.
– När folk frågar och jag förklarar känns det ibland som om jag måste trösta dem. Det är konstigt.
För Alexandra Flodin var sjukdomen en ständig följeslagare under barndomen. Hennes mamma fick sin cancerdiagnos när hon var sex år gammal.
– Det var en jobbig tid. Mamma mådde dåligt och jag förstod inte vad som hände. Hur ska man tackla en sådan sak som sexåring?
Några år senare kom glädjebeskedet, mamman friskförklarades när Alexandra Flodin var tolv.
– Det var en väldigt bra sommar.
Sommar blev höst och i februari var cancern tillbaka.
I februari diagnosticerades mamman med cancer i levern – i april var hon borta.
– Min pappa är en hjälte, men det var en svår tonårstid. Jag var på många sätt helt ensam.
Alexandra Flodin gick med i Ung cancer 2013 och menar att sammanhållningen och de många nära vännerna blev en vändpunkt i hennes liv.
– När jag var tonåring hade jag ingen att prata med. Nu har jag så många. Det har hjälpt mig på så många sätt.
– Genom att prata med andra har minnena av mamma kommit tillbaka. De har hjälpt mig att förstå min uppväxt och på sätt och vis är det som om jag har fått tillbaka henne genom dem.
Det är tredje gången som Ung cancer arrangerar stormöte, och i år har intresset varit större än någonsin.
Föreningens medlemmar består både av personer som är sjuka just nu, som tillfrisknat eller som är närstående till någon med diagnosen.
– Jag tror det har gett deltagarna otroligt mycket att träffa andra i samma situation. Många nya medlemmar var här för första gången och har kanske aldrig träffat någon med liknande erfarenheter tidigare, säger Ingrid Lord, från organisationen.
– Här är man inte han eller hon med cancer. Här kan man vara en i mängden. Det blev en känslofylld helg med både tårar och skratt.
Gå till toppen