Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Nonsens på fullt allvar

Första gången jag på allvar konfronterades med verk av Carl Fredrik Reuterswärd var på Musée des Arts Décoratifs i Paris en tidig vårdag 1968. CFR var en av fem representanter för svensk samtidskonst med stort manöverutrymme i utställningen "Pentacle". Min upplevelse uppfylldes av en gigantisk väggmålning av CFR föreställande Rembrandts namnteckning med ett tillägg: "Remembrandt.f." (Remembrandt Fecit). Så genialt tänkte jag. Glöm inte bort att minnas! Och visst minns jag än idag.
Här mötte jag en konstnär som har koll också på orden. Här suddades gränserna ut mellan konst och poesi. Vilken lättnad!
Hemma i Malmö fann jag en bok av CFR på ett antikvariat. "Prix Nobel" heter den och består enbart av skiljetecken. Orden är underförstådda och tecknen bildar bilder. Poeten och konstnären igen.
I början på 1970-talet lärde jag känna honom på ett personligt plan via min arbetsplats Galerie Leger, som representerade honom nationellt och internationellt. Jag tog med mitt exemplar av "Prix Nobel" och bad honom om en dedikation. Han tittade finurligt på mig, höll pennan avvaktande och frågade: "Kan du fundera ut vilken författare som är upphov till ursprungsboken jag hämtat tecknen ifrån?" Jag tänkte att det borde vara en Nobelpristagare som av tecknen att döma gillade mycket dialog. Det visade sig att mitt förslag var rätt. Till min lättnad skrev CFR en dedikation och vår vänskap var sjösatt.
Redan 1955 debuterade CFR i Bonniers Lilla Lyrikserie med "Abra Makabra". Inspirerad av Dada, Marcel Duchamp och John Cage blev han en pionjär för konkret poesi i Sverige med sin vapendragare Öyvind Fahlström. När Fluxus gjorde sig bemärkta i Sverige på 1960-talet blev CFR en naturlig del av deras konserter. I ett Sverige som vid tiden verkligen tog konst gravallvarligt avfärdade många denna konst/poesi/musik som nonsens, vilket det ju skenbarligen var. Det är först när man öppnar upp sinnena som det går upp för en att detta är livet självt. Så här galet, lekfullt, sorgligt och sant gestaltar sig verkligheten. Nonsensblir Make sense!
En rad med intressanta böcker följde på debuten, till exempel "I lagens namn" (1957), "Angående disciplinen ombord" (1958), "På samma gång" (1961) och "VIP. Göta Kanals observationer utgivna & försedda med en akterspegling" (1963). Framgången som konstnär bidrog till att CFR allt mer lät bildkonsten ta överhand, men orden och poesin lurade alltid i mellanrum och skuggor.
Så småningom blev lusten att skriva så stor att han gav sig på ett självbiografiskt projekt. Barndomen och ungdomstiden skildras på ett makalöst spirituellt vis i boken "Titta, jag är osynlig!"från 1988, som blev ett stort genombrott för CFR som författare. Eftersom en stroke slog till 1989 dröjde fortsättningen ända till 1996. "Alias Charlie Lavendel" handlar om studieåren och nätverksbyggandet 1952-1961. Den tredje delen blev den sista. "Closed for Holidays" utkom 2000 och visar på hans etablering i den internationella konstvärlden.
Ett liv fyllt av inspiration och upptåg är över och vi andra står förundrade kvar, tacksamma för den skatt av poesi och konst som CFR lämnat till våra tumlande tankar. Det finns mycket att se i det osynliga.
Gå till toppen