Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Malistyrkans anhöriga rustas för mission hemma

Skånska soldater och officerare är på väg till ett av världens farligaste länder. Och bakom varje militär står en familj – som ska hantera oro, saknad och vardag på egen hand.

- När P7 började jobba med detta var det som att öppna Pandoras ask – det fanns ett stort behov av stöd till de anhöriga som blir lämnade hemma, säger Johan Kullman Andersson, anhörigsamordnare på P7.
"Det är ett problem i hela samhället att vi inte är bra på att prata om psykisk ohälsa, men vi har ändå kommit långt här på P7. På de lite tuffare förbanden är soldaterna inte lika öppna. Här på Revingehed är vi lite mjukare", säger Johan Kullman Andersson.Bild: Julia Lindemalm
Solen värmer de tomma fälten på Revingehed. För ett par veckor sedan var de fyllda – av soldater och officerare som bytte sina svarta baskrar mot de blå från FN och sina gröna uniformer mot ökenfärgade. Hundratals anhöriga tittade på.
Om ett par veckor lämnar 250 militärer sina föräldrar, partners, barn och vänner. Under Södra skånska regementet P7:s flagg åker de till nordvästra Mali för att stanna i sex månader.
42 procent av dem som bor med en militär som gör utlandstjänst får fysiska eller psykiska besvär under missionen, för en del fortsätter besvären även efteråt. Barnfamiljer har det särskilt jobbigt. Det visar en undersökning av Officersförbundet som presenterades för regeringen 2008.
Men rapporten skrevs när försvaret fortfarande direktrekryterade inför varje insats och på så sätt ständigt påverkade nya anhöriga. Med dagens anställda soldater mår en större del anhöriga bra, tror Johan Kullman Andersson.
Vi vill att officerare och soldater ska kunna åka ut fler gånger, då kan vi inte vara en arbetsgivare som sliter sönder relationer.
- Men det finns fortfarande ett stort mörkertal. Vi har inte varit bra på att möta dem, men vi blir bättre.
Att arbeta med stöd till anhöriga är viktigt för att militärerna ska kunna göra sitt jobb.
- Vi vill att officerare och soldater ska kunna åka ut fler gånger, då kan vi inte vara en arbetsgivare som sliter sönder relationer. Vi gör en mission på bortaplan, men de anhöriga ska också klara en – här hemma.
Läs mer: Par går på kurs för att relationen ska klara missionen.
De sista militärerna från Revingehed lämnade Afghanistan 2013. Ett år senare började arbetet med att bygga upp kontakten med anhöriga till de som nu tränar inför Mali, de bjuds in till regementet före och under missionerna.
- Det började komma frågor tidigt om exempelvis hur mycket man kan förvänta sig av sin respektive när de kommer hem, hur man får information om något händer eller hur man berättar för omgivningen.
En rapport från 2008 visar att över fyrtio procent av anhöriga till någon som gör utlandstjänst mår dåligt. Efter rapporten intensifierades anhörigarbetet på P7, berättar anhörigsamordnaren Johan Kullman Andersson.Bild: Julia Lindemalm
Kunskapsluckorna kring vad P7 gör och varför upplever Johan Kullman Andersson är stora.
- I Boden är försvaret den största arbetsgivaren – skickar de iväg soldater på en insats vet alla skolor, förskolor och vårdcentraler det. Här nere är vi en mycket mindre arbetsgivare och når inte riktigt fram.
Omgivningens bristande kunskap kan vara påfrestande för de som lämnas hemma, menar han.
- Det finns anhöriga som väljer att inte säga någonting – för de vill slippa att försvara varför vi ska ha svenskar på mission i Mali. Mammor berättar hur de får försvara varför de släpper iväg sina vuxna söner. Det är tufft för dem.
Att tydligt förklara syftet med missionerna och informera om vilket stöd som finns att få är därför viktigt, menar Johan Kullman Andersson. Förmågan att kommunicera med anhöriga ställdes på sin spets på P7 förra våren, när en anställd dömdes för morden på sin fru och dotter i Dalby.
- Det har påverkat oss jättemycket. Inget har visat att det här var kopplat till försvaret, men sedan det hände kommer anhöriga allt oftare och frågar vad de ska göra om deras respektive kommer hem från en insats och är psykiskt förändrad.
Det är inte vi som ska avgöra vem som är anhörig och vi måste anpassa vårt material för att nå ut med det, i dag är det alldeles för konservativt.
Men vem är egentligen anhörig? Begreppet är förlegat, tycker Johan Kullman Andersson.
- Vi vill säga närstående. I dag kan du bo i kollektiv, ni kanske är skilda, den som är dig närmst kanske är din bästa vän – eller farmor. Det är inte vi som ska avgöra vem som är anhörig och vi måste anpassa vårt material för att nå ut med det, i dag är det alldeles för konservativt.
Läs mer: Hon var ständigt orolig under sonens tid i Mali.
Nytt material är en av flera åtgärder som krävs för att nå fler anhöriga, tror han, och omvänt tycker Johan Kullman Andersson att det är viktigt att anhöriga vågar sätta sig in i vad en utlandsmission innebär.
- För många blir det en chock. Risker är en del av vårt yrke, men det blir liksom inte verkligt att det här yrket är vad det är förrän ens respektive står redo att åka i uniform och med vapen.
För ett par veckor sedan bytte soldater och officerare på P7 sina svarta baskrar mot de klarblåa från FN. Under ceremonin tittade hundratals anhöriga på.Bild: Kalle Bendroth, Försvarsmakten

Veteraner skiljer sig oftare än andra

Samhällsstödet behöver bli bättre och förståelsen bredare. Det säger Ann-Margreth Olsson, universitetslektor i socialt arbete vid Högskolan i Kristianstad.
Hur är det att vara kvar hemma med hem, familj och det egna arbetet när partnern gör en utlandsmission? Hur fungerar det sociala stödet? På Högskolan i Kristianstad undersöker fyra forskare hur utlandstjänstgöring påverkar soldaternas familjer.
Ann-Margreth Olsson, universitetslektor i socialt arbete vid Högskolan i Kristianstad.Bild: Privat.
Ann-Margreth Olsson har intervjuat ett hundratal anhöriga och soldater från Södra Skånska Regementet P7 Revingeheds senaste Afghanistanstyrka. I forskningsprojektet “När en anhörig går ut i krig: Utforskande av sociala konsekvenser och utveckling av socialt stöd – före, under, efter och sen” pekar hon på att en tidigare möjlighet till delaktighet är viktig för de anhöriga, framför allt för att relationen ska hålla.
- På längre sikt har veteraner fler skilsmässor jämfört med de som inte har varit iväg, det krävs mer forskning på området, säger hon.
Svenska familjer säger inte att de är militärfamiljer, som i USA. Anhöriga kan inte terminologin i försvaret och barnen följer inte med sin militärförälder till jobbet.
En orsak är att det sociala stödet hemma inte räcker till och att omgivningens kunskap är begränsad, enligt Ann-Margreth Olsson. Mycket av den forskning som finns är amerikansk, men det krävs svenska rapporter, menar hon.
- Svenska familjer säger inte att de är militärfamiljer, som i USA. Anhöriga kan inte terminologin i försvaret och barnen följer inte med sin militärförälder till jobbet. Här säger vi att vi är “familjer med en familjemedlem som är anställd inom försvaret”. Vi tar mer avstånd.
Bättre material krävs för de som möter anhöriga – som BVC och primärvård, menar Ann-Margreth Olsson.
- De har ingenting i sin utbildning om anhöriga till veteraner. Det finns många vars partner åker iväg och jobbar, men det som är unikt här är att partnern faktiskt riskerar sin hälsa, hela sitt liv.

FAKTA

Insatsen i Mali

Insatsen Minusma (The United Nations Multidimensional Integrated Stabilization Mission in Mali) är Sveriges första FN-insats på nästan tio år. Minusma inleddes sommaren 2013 och består av civila, poliser och militärer som ska bidra till säkerhet, stabilisering och skydd av civila.
Det svenska styrkebidraget utgörs av ett underrättelseförband och en nationell stödenhet och uppgår till ungefär 250 personer. Huvuddelen av styrkan är placerad på Camp Nobel i utkanten av Timbuktu, som ligger i nordvästra delarna av afrikanska Mali.
Från i sommar och ett år framåt genomförs den fjärde och femte svenska missionen. Dessa ansvarar Södra skånska regementet P7 på Revingehed för.
Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl eller på telefon 040-281338.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen