Med stöd av svensk miljölagstiftningen vräktes i höstas de romska EU-migranter som bosatt sig på en ödetomt på Sorgenfri i Malmö.

Beslutet var fattat i Malmös miljönämnd ett drygt halvår tidigare. Stöd för vräkningen hade nämnden hittat i miljöbalkens 26:e kapitel. Enkelt uttryckt var lägret en sanitär olägenhet - för smutsigt och ohälsosamt. Formellt kallades beslutet "rättelse på den boendes bekostnad".

Men lägret var också bostäder. Och att beröva någon bostaden är något annat än att röja upp smuts. Det är i alla fall så tankarna har gått hos aktivisterna i gruppen Centrum för sociala rättigheter, som står bakom överklagan.

– Miljönämnden har använt miljölagstiftningen som ett sätt att kringgå sociala hänsyn, säger juriststudenten Frederick Batzler, som arbetat med ärendet.

Miljönämndens beslut står i strid med de boendes mänskliga rättigheter - i det här fallet rätten till skydd för hem och bostad, enligt överklagandet. Och med det följer - menar Centrum för sociala rättigheter - att de boende borde haft längre tid på sig, att myndigheterna var skyldiga att göra skillnad på avfall och personlig egendom, och att de boende skulle erbjudits ersättningsbostäder.

– Man får inte lov att genom vräking försätta folk på gatan. Och det var det som blev konsekvensen av beslutet, säger Frederick Batzler.

För honom blir den juridiska inramningen - att göra lägret till ett sanitärt problem, snarare än ett mänskligt - en illustration av hur samhället i stort betraktar romska EU-migranter och tiggare.

– Europakonventionen för de mänskliga rättigheterna är inte bara någon fluffig målsättning. Det är svensk grundlag, inskriven i regeringsformen. Vi ska följa den och den är överordnad miljöbalken.

Sättet att tillämpa miljölagstiftningen har redan prövats i första instans, länsstyrelsen. Där fick Malmö stads miljönämnd grönt den 31 mars i år - men utifrån grunden att den avhysta man som Centrum för sociala rättigheter företräder inte bott mer än några månader i Sorgenfrilägret.

Men det är ett icke tillfredsställande beslut, menar Frederick Batzler. Det finns, argumenterar han, ingen "nedre gräns" för när en bostad blir ett "hem".

– Och frågan om vilka sociala hänsyn som ska tas när miljölagstiftningen tillämpas är fortfarande inte prövad.

Europadomstolen har vid flera tillfällen prövat boendes rättigheter vid avhysning - till exempel vid "kåkstäder" eller läger. Centrum för sociala rättigheters uppfattning är att domstolens avgörande stöder deras syn - Sorgenfrilägrets boende hade rättigheter som inte togs till vara.

– Nej. En anledning är att gruppen romska EU-migranter är utsatt och har haft svårt att hävda sig. Det är lättare för dem att bara dra vidare. Jag tycker också det funnits en utbredd motvilja bland svenska jurister att stå upp för de här människornas mänskliga rättigheter, säger Frederick Batzler.