Dags igen för uppgradering av konstlivet. En del känner jag igen. Marie Raffn har sammanfattat sin just nerplockade masterutställning i en vindlande mind map. En målning av John Alberts, nyss visad på Molekyl, lyser i sommarsolen. Jag ser nu fler strukturer och poetiska lager som är nödvändiga för måleriet. Det är förresten starkare än på länge på Malmö konsthögskola. Några exempel är Tina Kryhlmanns dova ytor, Elisabeth Östins blonda, böljande ljusspel och Andreas Ambles nästan overkligt sköna materialkänsla.