Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Aktuella frågor

"Marocko, ett land med ont om vatten, har agerat mot klimatförändringar."

Bristen på vatten kan mångdubbla risken för konflikter, utlösa perioder av stridigheter om resurser och öka våldet och flyktingströmmarna. Det skriver Laura Tuck, vicepresident i Världsbankgruppen och ansvarig för hållbar utveckling.

Cirka 330 miljoner människor påverkas just nu av den svåra torka som råder i Indien, skriver Laura Tuck.Bild: ELIZABETH DALZIEL
Indien genomlever just nu en av landets svåraste vattenkriser på åratal. Uppskattningsvis 330 miljoner människor, en fjärdedel av befolkningen, påverkas av den svåra torkan.
Också Etiopien har den värsta torkan på decennier. Den har redan orsakat missväxt och brist på mat, som drabbat runt en tiondel av befolkningen. Under sådana omständigheter är risken för konflikter om resurserna hög.
Svåra torkperioder har tidigare utlöst stridigheter och även krig mellan grannsamhällen och nationer. Ett av de första historiskt belagda ägde rum för 4 500 år sedan då stadsstaten Lagash, som låg mellan floderna Eufrat och Tigris i dagens Irak, ledde bort vattnet för grannarna i Umma. Rivalitet om vatten har orsakat våldsamheter också i antikens Kina och förvärrat politisk instabilitet i faraonernas Egypten.
I vår tid brukar förhandlingar och samarbete över nationsgränserna kunna förhindra krigsutbrott på grund av vatten. Men inom stater är kampen om knappa resurser en allt vanligare anledning till instabilitet och konflikt, särskilt som klimatförändringarna orsakar fler och allvarligare extrema vädersituationer.
Världsbankens nya rapport High and dry: Climate Change, Water and the Economy, (Torrlagd: klimatförändring, vatten och ekonomin) handlar om hur en begränsad och oregelbunden vattentillgång hämmar den ekonomiska tillväxten, ökar migrationen och framkallar inbördes stridigheter som kan resultera i ännu större destabiliserande folkvandringar. Denna negativa spiral har i decennier varit uppenbar i en del regioner. I exempelvis Afrika söder om Sahara har regnfattiga perioder under de senaste tjugo åren följts av våldsutbrott, inbördeskrig och regimförändringar.
I många landsbygdsområden i Afrika och Indien har minskad nederbörd varit den utlösande faktorn när människor gett sig av till områden med mer vatten, i hemlandet eller ett grannland. Ofta söker de sig till städerna där det sociala trycket ökar när flyktingarna blir allt fler.
I rapporten förutspår vi att bristen på vatten kan mångdubbla risken för konflikter, utlösa perioder av stridigheter om resurser och öka våldet och flyktingströmmarna, särskilt i regioner där vattentillgången redan är kritiskt låg, som i Mellanöstern och i afrikanska Sahelregionen söder om Sahara där jordbruk fortfarande är viktigt för försörjningen.
Lyckligtvis går det att undgå ekorrhjulet av fattigdom, bristsituationer och konflikt. Länder med vattenbrist som nu inför effektiv hushållning och målriktade bidrag kan inte bara vända utvecklingen, utan öka den ekonomiska tillväxten med upp till 6 procentenheter per år.
Marocko, ett land med ont om vatten, har agerat för att höja motståndskraften mot klimatförändringar. Under regnfattiga år har vattenmyndigheterna nedprioriterat bevattningen av grödor, landets största vattenslukare. Men eftersom jordbruket är avgörande för befolkningens försörjning har regeringen samtidigt investerat i en modernisering av bevattningsinfrastrukturen. Det har gett bönderna en effektivare vattenförsörjning och gjort det lättare att anpassa arbetet efter variationerna i tillgången.
De marockanska myndigheterna arbetar också på att förbättra övervakningen av grundvattnet för att undgå överexploatering. Bönder som baserar sitt jordbruk på regnvatten får hjälp att utnyttja regnskurarna effektivare och kunskap om klimattåliga odlingstekniker som direktsådd utan jordbearbetning, vilket ger högre avkastning än traditionella metoder gör under år av torka.
Budskapet från Marocko, och i vår rapport, är att länder med smart vattenpolitik och styrning kan försäkra sig om en hållbar vattensäkrad framtid som klarar klimatförändringar. De avgörande strategierna handlar om bättre planering av vattenresursernas fördelning, bidrag som ökar effektiviteten, investeringar i infrastruktur för högre vattensäkerhet, bättre stadsutveckling, riskhantering och ökat engagemang i befolkningen.
Den av FN och Världsbanken nyligen inrättade internationella Högnivågruppen för vattenfrågor består av tio statschefer som ska föra ut dessa riktlinjer för att uppnå en bättre vattenhushållning globalt.
Alla länder kommer givetvis inte att välja exakt samma väg till en vattensäkrad framtid. Men när de utvecklar sina strategier kan de alla se och lära av andra länders idéer, kunskaper, framgångar – och misslyckanden.
Med omsorg och handlingskraft kan regeringar runt om i världen effektivt hantera vattenförsörjningens begränsningar och osäkerheter, och försäkra sig om att deras befolkningar och ekonomier är redo att möta den framtid som väntar.

Laura Tuck

Laura Tuck är vicepresident i Världsbankgruppen och ansvarig för hållbar utveckling.
Översättning: Karen Söderberg
Copyright: Project Syndicate
Gå till toppen