Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Olle Lönnaeus: Analys Olle Lönnaeus: Regeringen har makt att låta det tyska kolet ligga i marken

Kampen om Vattenfalls kolbrytning i Tyskland är inte över.
Sveriges regering kan fortfarande lägga ner dagbrotten och kraftverken – om politisk vilja finns.
Avgörandet närmar sig.
Olle Lönnaues.Bild: Håkan Röjder
I regeringen är läget detta: Socialdemokraterna har bestämt sig för att sälja och rädda varenda krona som räddas kan. Miljöpartiet tycks ha gett upp.
Men de svenska miljöaktivister som i helgen deltog i den stora demonstrationen "Ende Gelände" vid Lausitz – där koltransporterna från en av de svenskägda gruvorna blockerades – har inte gett upp.
"Det kommer att hända fler grejer hemma i Sverige", lovar Julia Norman, samordnare för aktivisterna, på en buss på väg hem från Tyskland.
Insatserna i spelet om det tyska kolet är skyhöga – räknat i pengar, klimatpåverkan och politisk prestige.
Statliga Vattenfalls kolbrytning i Tyskland orsakar mer klimatskadliga utsläpp än hela Sverige – bilar, bostäder, industrier och allt annat inräknat.
Dagbrotten och kraftverken vid Jänschwalde, Boxberg och Lausits släpper årligen ut 55 miljoner ton koldioxid.
Vattenfalls brunkolkraftverk i Jänschwalde.Bild: TT
Läs också 50 skåningar i blockaden av Vattenfalls brunkolskraftverk
För staten har det tyska kolet varit lönsamt genom åren. Men på sistone har affärerna i Tyskland gått sämre.
Dessutom rimmar brunkolet illa med det ägardirektiv som regeringe och riksdag beslutat om för Vattenfall. Bolaget ska gå i täten för en klimatomställning.
I direktivet står det att Vattenfall ska "affärsmässigt bedriva energiverksamhet så att bolaget är ett av de bolag som leder utvecklingen mot miljömässigt hållbar energiproduktion".
Två intressen står alltså emot varandra: Pengar och miljö.
Följaktligen finns också två alternativ för Vattenfall: Lägg ner eller sälj.
I valrörelsen 2014 band Miljöpartiet upp sig stenhårt för det första. Alla minns Gustav Fridolin och hans kolbit. "Kolet ska stanna i marken!".
Men när Stefan Löfven efter valet bildat sin rödgröna regering förstod miljöpartisterna snart att Socialdemokraterna inte hade en tanke på att åsamka staten miljardförlust.
Vattenfall uppmanades leta köpare. Och i april meddelade företaget att det tjeckiska energibolaget EPH är redo att ta över.
Det innebär visserligen att Vattenfall får en miljövänligare profil, men inte att de globala utsläppen minskar – eftersom tjeckerna tänker fortsätta bryta kol.
Prislappen är hemlig. Men klart är att försäljningen är ekonomiskt mycket bättre för staten än att lägga ner.
Det är avgörande för Socialdemokraterna.
Det vore oansvarigt att inte ta ekonomiska hänsyn, har Mikael Damberg framhållit. Dessutom ska ägardirektivet tolkas så att det "affärsmässiga" väger tyngre än miljöhänsynen.
Miljöpartiet har tråcklat in sig i snåriga juridiska resonemang för att dölja det faktum att man blivit överkörda av Socialdemokraterna - och är på väg att svika sitt vallöfte.
För att stoppa affären måste ägardirektivet ändras, hävdar Fridolin och Lövin. För det finns inte majoritet i riksdagen.
Men de senaste dagarna har en rad experter slagit fast att det inte finns några juridiska hinder för att låta kolet stanna i marken.
Vattenfalls huvudkontor i Solna.Bild: Pontus Lundahl/TT
Enligt bolagsexperten Sophie Nachemson-Ekwall kan regeringen i egenskap av ägare mycket väl beordra Vattenfall att lägga ner brunkolsbrytningen. Och skulle ägardirektiven behöva ändras kan regeringen göra det själv, utan att gå till riksdagen, menar Johan Nergilius, professor i konstitutionell rätt.
Häromdagen gav sig Vattenfalls styrelseordförande Lars G Nordström in i debatten: "Regeringen äger bolaget. Om den inte vill sälja är det bara att säga det", slog han fast.
Därmed står det klart bortom alla juridisk-politiska dimslöjor: Kampen om brunkolet är inte över.
Gå till toppen