Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Signerat

Mats Skogkär: Mats Skogkär: Svenska för invandrare. Inte för andra.

Aida Hadzialic (S), gymnasie- och kunskapslyftsminister, vill se fler lärare och en mer individanpassad sfi.Bild: Janerik Henriksson/TT
Ibland – ärligt talat ganska ofta – är det som om tiden står still i svensk politik. Eller som om allt är en ständig rundgång.
Nu diskuteras återigen varför utbildningen i svenska för invandrare, sfi, fungerar så dåligt.
Alla är överens om hur viktigt det är att nyanlända lär sig svenska. För att få ett jobb, för att känna delaktighet i samhället. Och mycket riktigt visar Dagens Nyheters pågående granskning av sfi att den som läst klart utbildningen klarar sig betydligt bättre på arbetsmarknaden.
Av de flyktingar och flyktinganhöriga som fick uppehållstillstånd i Sverige 2007 och som fullföljt hela sfi, har två tredjedelar en inkomst över 13 000 kronor i månaden. Det gäller både låg- och högutbildade invandrare.
Av dem som inte fullföljt någon sfi-kurs är det bara en tredjedel av de lågutbildade och hälften av de högutbildade som tjänar över 13 000 kronor i månaden.
Sambandet är inte helt klarlagt, men professor Olof Åslund, chef för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, konstaterar försiktigt att "på sikt verkar det som att de som tar sig igenom språkutbildningen klarar sig mycket bättre".
Konstigt vore det väl annars.
Dessvärre är det många som aldrig fullföljer utbildningen. Av dem som fick uppehållstillstånd 2007 är det 2014, sju år senare, bara en tredjedel som har genomfört hela sfi-utbildningen, inklusive den fjärde och högsta nivån, D-kursen.
Och ansvariga tjänstemän verkar förvånade.
"Jag hade hoppats att andelen var högre", säger Inger Bergendorff, undervisningsråd på Skolverket, till DN.
"Att många försvinner under resan visste jag, men jag kunde inte genomskåda att det var så här omfattande", säger Anders Fredrikson, områdeschef för sfi i Malmö.
Förvåningen är lite förvånande med tanke på att sfi som sagt varit ett sorgebarn under lång tid.
Följande konstaterades i en utredning för tretton år sedan:
"Sfi-utbildningen reformerades senast år 1994. Sedan dess har ett antal utvärderingar, granskningar och utredningar pekat på brister i form av bl.a. omfattande avbrott, dålig måluppfyllelse, en stor andel obehöriga lärare samt traditionell undervisning."
Nog låter det bekant.
Samma utredning visade att av dem som påbörjade sina sfi-studier mellan läsåren 1995/96 och 1999/00 så hade lite drygt en tredjedel blivit godkända efter 2,5 år.
Statistiken har sina brister, jämförbarheten kan ifrågasättas. Utbildningen har förändrats sedan dess, mycket annat också. Ändå: för 15–20 år sedan var det en något större andel än idag som fullföljde sin sfi. Och de gjorde det – vad det verkar – på betydligt kortare tid.
Nu talar allt fler om vikten av att börja med svenskundervisning redan på förläggningarna, från dag ett. Det ska spara värdefull tid är det tänkt. Snabba på etableringen, göra vägen från uppehållstillstånd till arbete eller utbildning kortare.
Studieförbund kan sedan i höstas få ersättning från staten för att erbjuda frivillig språkundervisning under väntetiden. Satsningen får samtidigt kritik för att ambitionsnivån och kvaliteten är för låg: det går för mycket på en höft, utan struktur, utan läroplan – och utan behöriga lärare.
Röster höjs för att det istället borde ges riktig sfi-undervisning av utbildade sfi-lärare under handläggningstiden.
Visst kan det finnas poänger med detta. Men med tanke på att närmare hälften av dem som sökt asyl sannolikt kommer att få avslag och därmed förväntas lämna landet, är detta inte det självklart bästa sättet att hushålla med knappa resurser.
Redan idag råder det brist på utbildade sfi-lärare. De närmaste tre åren lär det enligt Lärarnas Riksförbund behövas ytterligare 4 800 sfi-lärare – var de nu ska komma ifrån.
Sett i det ljuset framstår sfi-utbildning under asyltiden närmast som en icke-fråga. Framöver handlar det om att kunna erbjuda en god svenskundervisning – förhoppningsvis bättre än idag – till alla dem som faktiskt får stanna.
Gå till toppen