Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Vi Är Samhället – en väg till ett annat liv

Kommuner har liten kunskap om hur man gör för att hindra unga från att hamna i kriminalitet eller utanförskap. I Malmö finns en modell. Sydsvenskan och HD har följt Fryshusets samhällsutbildning för unga.

Varje onsdag mellan fem och sju är det Väsmöte på Fryshuset i Malmö.Bild: Lars Brundin
20 maj 2016
För drygt ett år sedan började Valentino Dobreva utbildningen. Idag är det dags att få diplom. Han har vit välstruken skjorta på sig.
– Jag har växt som person, säger han om kursen. Jag är 16 men känner mig som 20.
Nu ska han äta plockmat med kurskompisarna. Senare på eftermiddagen ska de få diplom på Malmös rådhus.
– Det känns vuxet.
9 september 2015
Klockan är strax efter fem och Samer Alazawie är noga med att hälsa på alla som kommer. Han tar ungdomarna i hand. Han kramar, han håller om axeln eller armen på den han pratar med. Han frågar var och en hur sommaren har varit och vad de har gjort. Han uppmuntrar flera att de borde läsa vidare på högskolan, precis som praktikanten Sofia.
Ett par av killarna har haft jobb som fastighetsskötare under sommaren.
– Jag har varit där och jobbat idag, säger Ali Culum.
– Toppen! Det är potential, säger Samer Alazawie.
Tretton killar och två tjejer sätter sig på stolarna som står i en halvcirkel i rummet. Så här har de suttit många gånger redan. I våras började de på samhällsutbildningen hos Fryshuset i Malmö, och nu ska den fortsätta hela hösten också.
Samer Alazawie.Bild: Lars Brundin
Samer Alazawie sätter sig mittemot ungdomarna. Han är ansvarig för utbildningen, som kallas Väs, Vi är samhället. I våras hade de besök av bland annat åklagare, polis och kriminalvården. På resten av programmet står att prata om maskulinitet och religion, hälsa på hos räddningstjänsten - och så åka till Stockholm, för att besöka riksdagen, FN-förbundet och Fryshuset Stockholm.
Det är tredje gruppen som går igenom Väsutbildning. Samer Alazawie, som har jobbat med utbildningen ända från början, tycker att den börjar hitta sin form. Ungdomarna rekryteras till utbildningen från Helghänget, Fryshusets öppna fredags- och lördagskvällar. Där umgås de, bakar, spelar tv-spel, dricker kaffe eller spelar pingis med polisen som kommer och hälsar på ibland. Den som vill får hjälp att skriva cv eller söka jobb. Varje helg i tre år har Fryshuset haft öppet.
– Först fick vi locka dem hit med pizza och mat och läsk. Men nu kommer de självmant, för de vet att detta är bra. De vet någonstans att detta håller dem borta från skiten, säger Samer Alazawie.
Strategin är enkel: ungdomar ska hållas borta från gatan. Helghänget bidrar till det, liksom hjälpen till ungdomarna att hitta jobb.
– Ju mer jag hänger på gatan, ju mer destruktiva saker kan jag se och analysera. Det gäller att man håller sig på en positiv plats istället för att man håller sig på gatan.
Väs är mer teoretiskt. Utbildningen består av ett antal undervisningstillfällen - om allt från privatekonomi till hur rättsväsendet fungerar och hur man arbetar med sina fördomar. Kurserna börjar i mars och pågår hela året. De ungdomar som är med på föreläsningarna får följa med på belöningen, resan till Stockholm.
För sex sju år sedan var Samer Alazawie själv en strulig tonårskille från området Nydala i Malmö.
Bild: Lars Brundin
– Jag har haft mitt bus, hängt i olika kretsar, busat i skolan. Tuff uppväxt, mobbad, utanför. När man började ta för sig genom att göra olika taskiga handlingar, mot elever eller folk ute, så blev man respekterad ute på gatan. Jag tänkte, fan är det det som gäller så får jag väl leva upp till det.
På Fryshuset började han som deltagare innan han började jobba med Helghänget och Väs. Projektet har ekonomiskt stöd från Arvsfonden. Samer Alazawie har deltagit i seminarier i Almedalen, har träffat ministrar och gått en ledarskapsutbildning där deltagarna fick diplom av kungen.
– Det jag fick var värdefullt för mig: förtroende och ansvar. Att någon trodde på mina idéer, att jag kunde göra mig hörd, säger han.
Många av ungdomarna på Fryshuset idag är från samma område som han själv. Att målet med utbildningen är att förhindra att unga hamnar i kriminalitet, sägs aldrig rakt ut.
– Jag tror att nittio procent av dem som är här, är i riskzonen. Men jag påpekar inte det. Jag säger: vi är här tillsammans för att vi alla vill leva genom våra värderingar. Hur får vi det? Jag har aldrig nämnt att vi blir kriminella om vi inte är här. Men den definitionen finns någonstans, säger Samer Alazawie.
23 september 2015. Föreläsning om hedersrelaterat förtryck.
– Överallt läser vi om killar som är våldsamma. Vi får höra hela tiden att män är dåliga och sexister och slår sina flickvänner och pappor slår sina barn. Det är mycket fokus på mäns beteende. Så är män födda som onda människor, eller vad är det som gör att män beter sig på det här viset?
Det är alldeles tyst i rummet. Alán Ali från Fryshusets verksamhet Elektra, går fram till tavlan och skriver "Manlighet?" innan han vänder sig mot gruppen igen.
– Är ni födda som aggressiva våldsverkare? Är män födda att vara mer våldsamma än kvinnor?
Någon svarar ja samtidigt som någon annan säger nej.
– Det är så djupt, det går inte…det är som havet! Säger Musti Al-Morad.
Alán Ali pratar om hur det kan vara okej för killar att ha många relationer men hur vissa tjejer inte ens kan gå ensamma på gatan.
– Vem ska vi skydda tjejerna för? undrar han.
Svaret kommer omedelbart:
– Hyenor! Killarna!
– Så problemet är killarna. Men det är tjejerna som får begränsat sina liv. Är det rättvist? frågar Alán Ali.
– Det beror på. I de länder som vi kommer från är det så, svarar någon.
– Men i Sverige är det kvinnan som styr, det är hon som är hjärnan, säger Ahmed Culum. Kvinnan ställer krav och mannen är en toffel.
– Killarnas beteende har väldigt stor betydelse för tjejernas frihet, säger Alán Ali.
De senaste åren har flera modeller växt fram för att beräkna värdet av olika förebyggande insatser.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, arbetar med modeller som ska kunna användas i kommunerna. Men det är inte helt enkelt. Flera olika saker måste samspela.
För det första måste man hitta områden där förebyggande insatser funkar. Det gäller också att identifiera vilka insatser som ger resultat, och att hitta beräkningsmodeller som tydligt kan visa hur resultatet ser ut.
För att kunna räkna ut det behövs tillförlitliga sätt att följa upp insatserna. Både insatser och uppföljningar ska dessutom gärna göras på ett sådant sätt att de går att sprida till andra ställen.
– Att ta fram bra beräkningsmodeller är en forskningsfråga. Vi jobbar ihop med kommunerna med att identifiera behov, ta fram bra insatser och utvärdera ordentligt, säger Tomas Bokström på SKL.
Han är projektledare för det som kallas sociala investeringar. En social investering är att nu satsa pengar på något som väntas ge besparingar på lång sikt. Tomas Bokström ger ett par exempel på insatser som har följts upp och som bevisligen fungerar:
Föräldrastödsprogram till familjer med utåtagerande barn. Föräldrarna får lära sig hur de kan bemöta sina barn. På kort sikt sparar skolan pengar i form av mindre utgifter för extra stöd. Både barnen och föräldrarna mår bättre och barnen klarar sig bättre i skolan, vilket minskar risken för att de hamnar i kriminalitet eller behöver försörjningsstöd senare i livet.
– Det funkar inte för varje person, men risken att hamna i utanförskap minskar för gruppen som helhet, säger Tomas Bokström.
Ett annat exempel är att satsa på bättre skolresultat för familjehemsplacerade barn. Det leder till lägre kostnader för både socialtjänst och skola, och färre och kortare institutionsplaceringar för barnen.
Just nu håller man på att utvärdera hur mycket det lönar sig med stärkt specialpedagogisk kompetens på förskolan i utsatta områden, liksom satsningar på att öka sysselsättningen bland teckenspråkiga.
Örebro och Norrköping är de två kommuner som kommit längst i Sverige med sociala investeringar. I Malmö finns 100 miljoner kronor avsatta i tre sociala investeringsfonder. Än så länge är det bara fonden för barn och unga som är igång. Tanken med fonderna är att bekosta projekt som handlar om förebyggande arbete. Pengarna kan bara sökas av de olika nämnderna, men får inte gå till nämndens ordinarie verksamhet. För varje projekt måste det finnas en beräkning av hur mycket kommunens kostnader minskar på sikt till följd av det förebyggande arbetet. I Eslöv, Trelleborg, Klippan, Tomelilla och Ystad, liksom ett femtiotal andra kommuner och regioner i landet har politiker tagit beslut om att satsa pengar
– Arbetet är i sin linda, men det har växt väldigt fort och det finns mycket pengar avsatta i sociala investeringsfonder, säger Tomas Bokström.
Så just nu är det inte pengarna som saknas, utan snarare underlag för beslut om vad de ska satsas på.
– Vi har goda exempel, men en brist är att vi inte vet vad som har varit de goda komponenterna. Vi jobbar på att generalisera insatser, uppföljning och utvärdering. Då blir det mer transparent vad som funkar och inte funkar och hur stora effekterna är, säger Tomas Bokström.
Modellerna som SKL jobbar med har förebilder i USA och Storbritannien, som har jobbat länge med att räkna på samhällskostnader på det här viset.
– Också internationellt finns ett starkt driv i att få högre precision i vad vi lägger skattepengar och välgörenhetspengar på. Vi har kommit rätt långt det senaste året, många är intresserade och redo att sätta igång, så inom de närmaste åren kan det hända mycket, säger Tomas Bokström.
14 oktober 2015. Samtal om religion.
I början är det fnissigt och lite oroligt i gruppen.
– Är det något ni vill dela med er av? undrar kristna prästen Ida Wreland. Tillsammans med muslimska Mona Assi och judiska Elie Kellerman kommer hon från Fryshusets verksamhet Tillsammans för Sverige. De pratar om och jobbar för "interreligiösa möten".
Men snart blir det allvar.
– När vi pratar religion så är det känsligt. Har ni upplevt det, säger Ida Wreland.
– Ja, man är rädd för konflikt, säger någon.
– Man vill inte höra sanningen. Jag som muslim tycker kanske att alla judar är som sionister. Jag drar alla över en kam, istället för att ta reda på sanningen så håller man tyst.
– Sanningen svider, säger Musti Al-Morad.
– Det är så personligt, man har svårt att mötas och hittar inte en gemensam nämnare, säger Elie Kellerman.
– Får jag ställa en personlig fråga, säger Momme Zeyn till Ida Wreland. Jag tänker på det hela tiden. Varför har du en sådan krage?
Någon försöker få igång fnissandet igen. Då pekar Lalo Hamatal på honom och knäpper med fingrarna.
– Nu räcker det, mimar han.
Lalo Hamatal går sista året på samhällsprogrammet. Han förklarar sitt deltagande i Väs:
– Jag hade lite dåligt med extrakunskap. De som hade gått innan sa att det var jättekul.
Vad har han lärt sig då? Det viktigaste, som både Lalo Hamatal och andra deltagare pekar ut, är att de har fått fler perspektiv på olika saker. Som en åklagare till exempel.
– När åklagaren var här så berättade hon varför de gör som de gör. Åklagare är ju inte dina fiender, även om de försöker få dig att sitta i fängelse så länge som möjligt. Det är deras jobb. Om inte de gör det, vem ska göra det annars? Tänk om de är åklagare mot en våldtäktsman? Då är man på deras sida. Man måste förstå varför de agerar som de gör, säger Lalo Hamatal.
Ali Culum fyller i:
– Poliser - vi gillade inte dem från början, men nu kan vi se dem från ett annat perspektiv. Man tänker att det finns snälla poliser, inte bara de elaka.
Hur påverkar det er?
– På ett positivt sätt. Vi har lärt oss mycket om regler och lagar och hur man ska hantera människor. Man ser saker från ett annat perspektiv än man gjorde förr. Jag ser det då och då, man kan se på vissa människor om de har en dålig dag eller en bra dag, det förändrar en person, säger Ali Culum.
Han gick ut gymnasiet i våras. Nu jobbar han som fastighetsskötare, ett jobb han fick genom Fryshuset.
– Vi har lärt oss mycket, fast just det med kontakterna är bäst. Vi har träffat många viktiga personer som vi kanske har nytta av någon gång i framtiden. Man kommer på en positiv väg genom VÄS.
Hade du kunnat hamna fel annars?
– Kanske, det vet man aldrig. Jag är glad att jag inte har gjort det, säger Ali Culum.
26 oktober 2015. Besök av justitieministern.
– Det här har vi väntat länge på, säger Morgan Johansson (S), justitieminister.
Brist på förebilder och drömmar är problemet i segregerade områden, pratar Morgan Johansson om med ungdomarna som har deltagit i Väs. Fr v Morgan Johansson, Camilla Salazar, Lalo Hamatal, Salem Mohammed och Erion Morina.Bild: Albin Brönmark
För två år sedan tog han emot den första gruppen Väsdeltagare i riksdagen. Förra året var han med när den andra gruppen diplomerades i Malmös rådhus. Nu är han på Fryshuset i Malmö för att prata med några av de ungdomar som har deltagit och deltar i utbildningen.
Ungdomarna har varit på plats långt före ministern för att göra i ordning fika. Mackor och bullar ligger på faten, men ingen rör dem. Allas uppmärksamhet är vänd mot ministern. Samer Alazawie berättar att de har börjat ett liknande program för interner på ungdomsanstalter. Allt är tänkt att vara en sammanhängande väv av förebyggande arbete.
Två lokala Malmöpolitiker är också med på mötet. De konstaterar att kommunen har mycket resurser till unga i riskgruppen, men inte de ungas förtroende.
– Gruppen som varken har jobb eller plugg bara växer i Malmö. Vi ser att vi kan göra en massa grejer, men vi når inte målgruppen. Därför är föreningslivet ovärderligt, säger kommunalrådet Andreas Schönström (S).
– Ni behövs som inspiratörer till andra orter i landet. Jag tar lite kaffe, säger Morgan Johansson och alla sträcker sig efter faten och kopparna.
En stund senare blir alla vuxna utkörda ur rummet. Bara Morgan Johansson stannar kvar för att prata med Väsungdomarna.
– Jag har följt dem, och det här verkar väldigt lovande. Om man ska bryta nyrekryteringen till gängkriminalitet, så är det ungdomar i de här åldrarna man ska inrikta sig på, säger han efteråt.
"Var är röda mattan", undrar någon. Men justitieminister Morgan Johansson (S) får ingen röd matta, däremot får han skaka hand med Lalo Hamatal. Ahmed Culum och Camilla Salazar är också med.Bild: Albin Brönmark
Morgan Johansson var ordförande i Brottsförebyggande rådet, Brå, när det utarbetades nationella handlingsplaner för förebyggande arbete på 1990-talet. Idag är handlingsplanerna saligen avsomnade i stora delar av landet. Brå konstaterade i en rapport i november att arbetet har stagnerat, lägstanivån är väldigt låg, och i många kommuner saknas grundläggande kunskaper om hur man kan arbeta brottsförebyggande. Eftersom det inte finns något lagkrav på att bedriva förebyggande arbete så är det lågt prioriterat hos politikerna. Spridningen av goda exempel och arbetssätt är slumpmässig och långsam. ”Det finns ett behov av samordning av nationella insatser och tydligare budskap till den lokala nivån som ger arbetet högre prioritet”, skriver Brå.
Myndigheten önskar sig en nationell funktion för stöd och samordning av lokala brottsförebyggande råd, som både kan sprida kunskap om arbetssätt och stödja kommuner i deras arbete. En regional samordnare vid varje länsstyrelse står också på önskelistan, liksom en sammanställning av de olika sätt som finns att räkna ut värdet av förebyggande arbete. ”Redovisning av sådana kostnader kan ge politiker och andra beslutsfattare ett förbättrat underlag för sina beslut”, tror Brå.
Regeringen har avsatt pengar för att göra en nystart med det brottsförebyggande arbetet i år. En nationell samordnare ska utses men det är inte gjort än, först måste regeringen ta beslut om vilka av åtgärderna som Brå föreslår som ska genomföras.
Förebyggande arbete är inget som krockar med brottsbekämpning, tycker Morgan Johansson.
– Vi måste klara båda delarna. Vi måste få upp andelen uppklarade brott. Men jag tror att de flesta inser att det inte räcker att komma in efteråt. Man måste börja redan i fritids och skolan.
Han tycker visserligen att det kan vara bra att räkna ut i kronor och ören vad förebyggande arbete är värt. Men det främsta värdet går ändå inte att räkna på.
– Det är klart att man kan mäta det ekonomiskt om man vill det. Det kan stärka ens argumentation. Men jag ser hellre de mänskliga värdena i att en människa inte hamnar i gängkriminalitet, som med stor sannolikhet slutar i att han skadar sig själv men också andra. De mänskliga värdena är enorma.
Bild: Lars Brundin
16 december 2015. Besök av Brightful, samtal om fördomar
Föreläsaren från Brightful, en ideell organisation som jobbar med att få unga att sätta mål för sig själva, presenterar sig inte. Istället säger hon:
– Nu ska ni gissa. Var kommer jag ifrån? Vad heter jag? Hur gammal är jag? Vad är mina intressen?
– Du är turk från Makedonien och född i Sverige! ropar Tarek Bekar, och sedan haglar förslagen.
– Marocko!
– Du är dansk!
– Bosnier?
Föreläsaren ler.
– Det är lite spännande det här. Ni bestämmer redan från början vem jag är, var jag är ifrån, och så vidare. Det är så det går till med fördomar.
29 mars 2016
För ett par veckor sedan sköts en ung man på Nydala. Han hängde mycket på Fryshuset och var nära vän till flera i Väsgruppen. De körde honom till sjukhuset efter skjutningen, men han dog i baksätet.
Fryshusledaren Marek Lakatos är upprörd när han ringer. Nu tror ungdomarna att den kommande sommaren blir värre än den förra, med alla handgranater som sprängdes.
– Hur kan politikerna tala om hårdare straff när de vet att sådant inte hjälper, och samtidigt vara så tysta om det förebyggande arbete som behövs? undrar Marek.
Enskilda individer betalar alltid ett högt pris för utanförskap. Men vad kostar det samhället?
I en rad rapporter har nationalekonomerna Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog räknat på samhällsnotan för våldsbrott, gängkriminalitet, missbruk eller långtidsarbetslöshet.
Ett personrån till exempel, med måttliga fysiska skador som följd, beräknas kosta nästan 200 000 kronor i polisutredning, rättegång och kriminalvård. En misshandel som leder till bestående men kan kosta många miljoner för vård, försörjning och uteblivet produktionsvärde.
En enda gängkriminell person beräknas kosta samhället 23 miljoner på femton år.
Deras slutsats är att preventivt arbete är oerhört lönsamt. Oavsett om det handlar om att förhindra unga människor att hamna på en kriminell bana, hjälpa avhoppare att komma bort från gängmiljön eller att ge särskilt stöd i skolan.
Samer Alazawie är övertygad om att Väs sparar pengar åt samhället.
– De som hänger här är underbara. Men området de bor i, utmaningarna i samhället ... jag vet att minst en av dem hade hamnat någonstans där han inte ska hamna. Vem kan jag inte säga. Men det är just den ena som betalar igen tiodubbelt av vad det här kostar.
– Jag vet en sak. Hade vi inte haft några insatser så hade de här personerna varit några andra. Något har hänt med dem. Men vad det är, det vet jag inte förrän om fem år.
11 maj 2016. Stockholmsresa. Riksdagsbesök.
Skånska riksdagsledamoten Hillevi Larsson (S) tar emot i riksdagen och visar runt.
– Varför ska vi rösta på dig då? undrar någon.
Riksdagsledamoten Hillevi Larsson (S) är med på avslutningslunchen, ihop med Ayham Salameh, Farah Sobhie och Maher Touhami.Bild: Hussein El-alawi
– Jag är för allas lika rättigheter, för jobb och integration, säger Hillevi Larsson, och får genast applåder.
– Hon är bra!
Vissa politiker har gruppen stenkoll på. I korridoren där alla riksdagsledamöter har sina postfack, vill alla ta selfier vid SD-ledaren Jimmie Åkessons fack. Och när de kommer till salen där det sitter minnesmärken och byster över tidigare statsministrar, vet de precis vem de vill se:
– Palme! Var är Palme?
När besöket är slut och de står och diskuterar åt vilket håll de ska gå, kommer plötsligt den nuvarande statsministern gående.
– Kolla, där är Stefan!
Livvakterna blir nervösa när gruppen kommer galopperande, men Stefan Löfven ställer gärna upp på en groupie med Väsdeltagarna.
"Kolla, där är Stefan!" Livvakterna är nervösa, men Stefan Löfven ställer gärna upp på en groupie med Väsdeltagarna.Bild: Linus Meyer
Valentino Dobreva är säker efter riksdagsbesöket:
– Om fem år är jag här!
20 maj 2016
Snart ska deltagarna på Väs få sina diplom på Malmös rådhus. På måndag börjar rekryteringen för nästa Väsgrupp som ska starta till hösten. Dessutom ska ungdomarna på Helghänget få en del av de föreläsningar som också Väsgruppen får. Samer Alazawie har slutat, och den nya Väschefen Mohamad Rabani vill rekrytera brett.
– Vi vill jobba jättemycket med uppsökande verksamhet, på skolor och fritidsgårdar men också på gatan. Det är ju ungdomarna som är där som vi vill ha kontakt med, säger han.
Gå till toppen