
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
När jag var barn tyckte jag att det var roligt att ställa mig framför en kompis eller en förälder, hoppa upp och ner och vifta vilt med händerna precis framför deras ansikte medan jag upphetsat vrålade ”Luften är fri! Luften är fri!”.