Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Sally Field tar ut svängarna

Sally Field.Bild: Aaron Epstein

Hello, my name is Doris

USA, 2016. Regi: Michael Showalter. Med: Sally Field, Max Greenfield, Beth Behrs. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.35.
Historien är klassisk: Medelålders kvinna tvingas ut i verkligheten när modern, som hon skött om under hela sitt liv, går bort. Det lite ovanligare med Michael Showalters version är att den är en komedi och att kvinnan ifråga inte bara är i medelåldern, utan också i övre medelåldern.
Doris är en udda figur, en ”cat lady”-typ, som, precis som sin mamma, gjort samlande till en mission. Hon tar varje dag båten från Staten Island in till Manhattan och sitt enformiga kontorsarbete. Men när hon trycks riktigt nära företagets nye snygge ad i hissen en morgon, så frisläpps kärleksenergier, som blir Doris katalysator på vägen mot ett nytt liv.
Fina Sally Field tar skickligt ut svängarna som den säkra komedienn hon är. Tyvärr vågar inte Showalter hela vägen ut, utan fastnar i utslitna schabloner. Till exempel hade filmen vunnit på att göra huvudpersonen mindre kufisk. Men ibland glimrar det till.
Det finaste och roligaste med "Hello, my name is Doris", är den sköna, men råa, stämningen i Doris ”tantgäng”. Och när Doris hänger runt med Brooklynhipstrar, som slår knut på sig själva för att vara så ”autentiska” som möjligt, medan hon själv blir ikon, helt utan ansträngning.
Det sorgliga med "Hello, my name is Doris" är att den aldrig skulle ha kunnat handla om en äldre, nördig, man som blev förälskad i en ung, snygg kvinna. Eller, jo förresten, det skulle den ju. Men då hade det slutat med att de blev ihop.
Gå till toppen