Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Heidi Avellan: Så mycket bättre. Malmö.

Malmö dras med ett oförtjänt dåligt rykte. Sveriges Chicago? Staden är fantastisk, Anna Kinberg Batra (M). Fast inte överallt.

Moderater i Sveriges Chicago. I samband med Sverigemötet tog sig Anna Kinberg Batra en titt på Malmö med Torbjörn Tegnhammar.Bild: Albin Brönmark
Äntligen. När det gröna kommunalrådet Karolina Skog blir miljöminister har Malmö chansen att synas lite bättre från Stockholm. Hon har inte bara funnits i den lokala verkligheten under flyktingkrisen och id-kaoset, hon kan också ta erfarenheterna av stadens hållbarhetsarbete till Rosenbad.
Bra för Sverige. Och för Malmö – som är så mycket mer, så mycket bättre än den mörka mediebilden.
Moderatledaren var inte nådig inför förra helgens Sverigemöte i Malmö:
Utanförskapet är oacceptabelt stort, sade Anna Kinberg Batra intervjuad i tidningen (20/5) och gav en dyster bild av rikets tredje stad: hög arbetslöshet, dåliga skolresultat och stor kriminalitet. Hon lyfte särskilt fram Seved, "ett av de områden där rättsstaten inte fungerar".
Laglösa enklaver kan aldrig accepteras. Polisen måste ta i med hårdhandskarna i alla landets drygt femtio utanförskapsområden. Också i Seved.
Själva utanförskapet måste brytas. Arbetslöshet och svaga skolresultat är också problem – i hela landet. Här har både dagens regering och alliansregeringen svikit.
Det är tröttsamt att den svarta schablonbilden av Malmö målas upp gång på gång, också av någon som vet så mycket bättre. På Malmömötet 2012,– Sveriges Chicago eller staden som uppfinner framtiden? – fick Anna Kinberg Batra frågan vilken stad Malmö liknar mest.
”Chicago, på ett bra sätt.”
Hon pekade på det positiva i att människor kommer hit från många olika länder, att de får jobb, att det skapas nya jobb och nya företag. Just den dagen hade hon besökt företagsinkubatorn Minc och Media Evolution och var ”otroligt imponerad”. Fylld av tro på framtiden.
Och så lyfte hon trygghetssiffrorna:
"Det är färre som upplever sig otrygga än i Växjö."
Sedan dess har hon blivit partiledare. Malmö har däremot inte förändrats särskilt mycket, utom att brottsligheten har minskat. Sett till invånarantalet har Malmö mindre polisanmäld brottslighet än Stockholm och Göteborg.
Fel budskap för en Moderatledare på visit?
Den negativa bilden av "Sveriges Chicago" är decennier gammal. Och den biter sig fast, inte minst utanför staden och utanför landet.
Det är som om Sveriges mest mångkulturella stad inte får lyckas, inte kan vara annat än kaos och kriminalitet. Medan merparten av Malmöborna är nöjda med tillvaron och småstolta över att bo i en stad som lyckades lyfta sig själv i håret; den trötta industristaden som blev en hipp kunskapsstad med framtiden för sig.
Fast inte för alla. Malmö är en delad stad, som Malmökommissionen visade 2013: Det är nästan sju års skillnad i medellivslängd mellan två stadsdelar. I en går alla barn ut grundskolan med behörighet till gymnasiet, i en annan mindre än en tredjedel.
Bilden av Malmö beror alltså på vilken del av Malmö man väljer att titta på. Det duger förstås inte.
När kommunstyrelsens ordförande Katrin Stjernfeldt Jammeh (S) chattade med läsarna (22/5) listade hon de tre viktigaste utmaningarna: "fortsätta utveckla skolan och förbättra resultaten, få fler Malmöbor att nå självförsörjning och bygga fler bostäder så att Malmö kan växa hållbart".
Kunskapsresultaten måste förbättras redan. Det genomsnittliga meritvärdet ökar och elevernas betygssnitt närmar sig riksnivån. Inget skäl att vara nöjd, alls inte, men trenden är i alla fall rätt.
En annan nyckel till framtiden är självförsörjning – i hela staden. Det duger inte att Malmö har en skattekraft på 85 procent av rikets. Fler måste arbeta, varför inte med de där enkla jobben som regeringen nu lanserar. Men det duger inte heller att gränspendlarnas skatteavtal efter nästan två decennier missgynnar Sverige – och Malmö: den som jobbar i Danmark betalar skatt där, men får kommunal service här.
Under åtta regeringsår rättade M inte till detta.
Malmö har ju närheten till hela Öresundsregionen, säger Anna Kinberg Batra i tidningsintervjun. Hon menar att potentialen inte utnyttjas, men blundar då för att gränskontrollerna nu förtar effekten av närheten.
Har M bättre alternativ?
Det behövs nya företag som kan ersätta de gamla, sade hon också. Sant, gärna i växande branscher. Malmö är Sveriges näst största spelstad – och industrin växer snabbt. Men branschen sysselsätter inte tidigare industriarbetare. Det är väl inte heller de som bor i de nya ekologiskt hållbara bostadsområden som världen vallfärdar till för att se och ta lärdom av.
Så delas staden. Det är Malmös stora utmaning.
Den politiska ledningen (S) i Malmö har misslyckats, säger Anna Kinberg Batra. Men M förlorade makten i Malmö 1994 och har inte kommit igen. Varför?
”Vi har misslyckats ännu mer”, säger oppositionskommunalrådet Torbjörn Tegnhammar (M) i podden PK-liberalerna. Rättframt.
Det här är ett demokratiproblem: S och förvaltningen växer samman allt tätare för varje mandatperiod. Och Malmös många utmaningar möts med mer-av-samma. M måste anta utmaningen och ge väljarna trovärdiga alternativ. En ny berättelse om framtidsstaden.
Att fokusera på hela staden, Tegnhammars recept, är en bra början.
Rosen på tårtan kunde vara att Anna Kinberg Batra vågade se på staden så som hon gjorde på Malmömötet 2012. Som en nymoderat, med tillförsikt.
Malmö får gärna vara som Chicago. På ett bra sätt.
Gå till toppen