Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Istället för metal: Muscle and Marrow

Snart knackar de på hemma hos Hausswolff.Bild: Marilia Maschion

:

Jag känner många människor som skulle gilla metal om inte musiken envisades med att vara så jävla metal hela tiden. Ni vet – growlsång, nitläder, testosteronsvall, Drakar & Demoner-estetik, förstärkare på elva, hela den biten.
Vad göra? Förslag: hitta musik som tangerar genrens sound och stämningar utan att ha särskilt mycket med den att göra i övrigt. Chelsea Wolfe, Swans, Anna von Hausswolff och Rose Kemp är några artister som är fantastiska på att spela metal som inte är metal.
För att inte tala om Muscle and Marrow, en Portland-baserad duo bestående av sångerskan och gitarristen Kira Clark och trummisen Keith McGraw. Deras andra album "Love" kanaliserar tyngden och svärtan från doom metal, med allt vad det innebär av högljudda riff och ödesmättade ritualtrummor (och Kiras sporadiska nästangrowl i "Sacs of teeth" är grymt).
Men minst lika ofta låter de musiken vara luftig och melankoliskt vacker, med Kiras elegiska röst i lager på lager ovanpå oroligt rasslande rytmer ("The drooling mouth") eller piano och långsamt stegrande volymökningar ("Light"). Musiken rymmer massor av kraft, men väldigt lite aggression. Ett riktigt metal­band hade nog inte heller valt en albumtitel som är både en blinkning till Courtney Love och en påminnelse om hur svåra och blandade känslor som ryms inom begreppet kärlek. Musiken är lika mångbottnad som sitt ämne.
Om den går att headbanga till? Jodå, om du måste. Fast bäst lämpar den sig som ackompanjemang till existentiella grubblerier, med textraden"feel my power" som upplyftande mantra på slutet.
TIPS
Muscle And Marrow: Love (album)
Kvelertak: Nattesferd (album)
Virus: Memento collider (album)
Candlemass: Death thy lover (ep)
Gå till toppen