
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
Det har gått några år sedan jag lämnade Malmö och även om jag fortfarande besöker staden, ofta, är det inte min stad längre. Nya människor bor i lägenheterna som var mina, nya fötter går längs gatorna som jag kände utan och innan. Staden tillhör dem, som vistas i den nu. Det är så det fungerar, ingen äganderätt är permanent och livet står aldrig stilla.