Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Asylsystemet sviktar. Dags att diskutera ett alternativ.

En av dem som klarade resan över Medelhavet förra sommaren hjälps i land av den italienska kustbevakningen.Bild: Adriana Sapone
Omkring 700 migranter tros ha drunknat på väg över Medelhavet från Libyen till Italien den gångna veckan. Vid en enda förlisning befaras så många som 500 människor ha mist livet.
Under samma period har omkring 13 000 migranter räddats av fartyg från EU.
Dödsoffren lär bli fler.
"Vad vi kan konstatera är att säsongen mellan Italien och Libyen har börjat", konstaterade Sveriges Radios migrationskorrespondent Alice Petrén i Ekot på söndagen.
De återkommande flyktingkatastroferna på Medelhavet är en påminnelse om att asylsystemet inte fungerar. Det är inte byggt för dagens verklighet.
FN:s flyktingkonvention tillkom 1951 för att lösa den då överskådliga flyktingsituationen i Europa efter andra världskriget. Först med 1967 års tilläggsprotokoll förvandlades konventionen till ett grundläggande internationellt skyddsnät avsett att lösa oförutsebara och oöverskådliga situationer. Denna utvidgning sågs som oproblematisk ur europeisk synvinkel eftersom det vid denna tid inte fanns något asyltryck att tala om.
Situationen skulle så småningom förändras. Förra året sökte närmare 1,3 miljoner asyl inom EU. Efterhand som detta skyddsnät har kommit under allt hårdare press, visar sig dess brister också allt tydligare.
Å ena sidan ses asylrätten som en självklar och oavvislig mänsklig rättighet av majoriteten av politiker.
Å andra sidan gör i regel samma politiker – åtminstone när de befinner sig i ansvarig ställning – stora ansträngningar för att hindra människor från att utöva denna rättighet.
"Flyktingkonventionen fungerade bara så länge som andra gränser hindrade de stora mängderna flyktingar från att nå svenskt territorium", skriver Anders Lindbom, professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet, i senaste numret av idétidskriften Liberal Debatt.
Det som gäller för Sverige gäller även för övriga EU.
EU:s avtal med Turkiet är bara det senaste exemplet i en lång rad på detta – det senaste men också det tydligaste.
Överenskommelsen var nödvändig i sak för att få kontroll över den kaotiska flyktingsituationen i Grekland. Men avtalet har också klara brister och att EU gör sig beroende av den alltmer auktoritära turkiska regimen är minst sagt olyckligt.
När vägen via Grekland och den så kallade Balkanrutten åtminstone tillfälligt täppts till är det möjligt att allt fler migranter försöker ta sig in i EU via Libyen. Hur ska EU hantera detta? Genom ett avtal med en libysk regering som inte har kontroll över sitt eget territorium?
Dagens asylsystem får desperata människor att sätta sitt liv på spel för att ta sig över Medelhavet. Det göder en kriminell mångmiljardindustri bestående av samvetslösa människosmugglare. Det är ett system som missgynnar de många gånger mest skyddsbehövande – kvinnor och barn.
Det måste finnas bättre sätt.
Ändå saknas en seriös diskussion inom exempelvis EU om hur ett annat, bättre fungerande och långsiktigt hållbart asylsystem skulle kunna se ut.
Migrations- och flyktingtrycket är inte ett snabbt övergående problem. Det är hög tid att få igång en debatt om alternativ till dagens system. Inte minst eftersom det kommer att ta många år för EU att få en nyordning på plats. Om det över huvud taget går.
Under tiden måste dagens flyktingkris hanteras så gott det går. Räddningsaktionerna på Medelhavet måste fortsätta. Det behövs fler lagliga vägar för flyktingar. Det behövs en solidarisk fördelning inom EU.
Gå till toppen