Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Styrelsedoldisen som vant sig vid att vara ensam kvinna

Hon har byggt upp och lagt ner fabriker och omstrukturerat verksamheter – i princip alltid som ensam kvinna. Idag satsar Cecilia Jinert Johansson på egna konsultbolaget Minang och sitter bland annat i styrelsen för Simris Alg.

Cecilia Jinert Johansson är född i Lund och växte upp i Skanör-Falsterbo, Stockholm och Lund. Hon sitter i dag bland annat i styrelsen för Lundabolaget Nexam Chemical.Bild: Jenny Leyman
Karriären har fört henne världen över, ofta inom klassiskt manliga miljöer som stål, maskintillverkning och bilindustri, och ofta i ledarroller.
Från början var planen att arbeta med redovisning och finansiering efter ekonomistudierna men i stället blev hon trainee på ABB i Västerås, gjorde ett halvårs utlandstjänstgöring i Brasilien och blev erbjuden en tjänst på huvudkontoret i Zürich.
Efter att ha arbetat med koncernredovisning på ABB i Schweiz och fortsatt till Investor Relations i Stockholm, där hon arrangerade bolagsstämmor och träffade finansanalytiker, insåg hon att hon kunde prata om balans- och resultaträkningar men inte visste vad som låg bakom.
– För att komma back to basics började jag som produktionsekonom på Alfa Laval Thermal i Lund, var ute på fabrikerna och arbetade med frågor som produktivitet och lagervärdering – långt ut på andra änden av skalan.
I samma veva gifte hon sig med maken Per Johansson, fritidspedagog, och fick döttrarna Maria och Lina. Föräldraledig med den yngsta blev hon tillfrågad att bli ekonomichef på Borealis Industrier i Ljungby som tillverkade exteriördetaljer i plast till lastbilar. Då platschefen för fabriken fick gå efter några månader blev hon erbjuden hans tjänst – och var plötsligt fabrikschef vid 33.
– Fabriken med 250 anställda gick väldigt dåligt och uppdraget var att få den att funka. Där bytte jag, från ekonomi till produktion, och sedan dess har jag aldrig lämnat den biten. Eftersom jag inte kunde tekniken var jag tvungen att bygga ett team och omge mig med kompetens jag inte hade – på två år lyckades vi vända resultatet.
Under tiden hade Borealis industrier köpts upp av amerikanska Lear Corporation. De ville att Cecilia Jinert Johansson skulle driva en fabrik i Bengtsfors i Dalsland, hon tackade ja och hela familjen flyttade dit.
Fabriken producerade bilsäten för Volvo, hade tusen anställda och levererade alla säten till Torslanda i Göteborg. Ledningen tog beslutet att lägga ner – logistiklösningen var inte bärkraftig ekonomiskt.
I efterhand ser hon på upplevelsen som lärorik, om dock väldigt påfrestande – och samtidigt omöjlig att förbereda sig inför.
– Att det ibland är nödvändigt att lägga ner eller säga upp som en sista utväg men att det är viktigt att göra det på ett så bra sätt som möjligt. Någonting man själv förberett och stångats med länge ställer man andra människor inför på en sekund.
Cecilia Jinert Johansson säger att det är bekvämt men farligt med homogena ledningsgrupper. ”Är man styrelseordförande eller vd och har en grupp som är tyst eller bara håller med – då hade jag varit väldigt orolig.”Bild: Jenny Leyman
De kommande åren arbetade Cecilia Jinert Johansson inom Lear samt på Moteco inom Hexagon och fokuserade på effektiviseringar, omstruktureringar och förbättringar av verksamheterna.
Efter ett tag tyckte hon att hon började upprepa sig själv, drev i stället eget konsultbolag under ett par år men fick frågan om hon ville bli operativ chef på industriportföretaget Crawford Group.
– Då kunde jag bara inte tacka nej. Jag fick ansvar för ett femtontal fabriker runt om i världen, samt inköp, logistik och produktutveckling. Att leda så många människor från spridda kulturer gav mig möjlighet att arbeta med det jag verkligen brinner för – styrkan i att bygga upp ett team, få människor med sig, få en struktur, tydlighet, målstyrning och uppföljning som fungerar.
Efter ett par år fick hon ett erbjudande från finska stålbolaget Ruukki Construction med ett tjugotal fabriker, flertalet i Finland, Östeuropa och Ryssland. Hon hade 4 000 människor inom organisationen, spridda världen över, arbetade med samma frågor som tidigare, och reste som en galning.
– Mina barn började bli tonåringar, om min man hade haft samma jobb hade det aldrig funkat. Det kunde vara fem länder på en vecka och en dag satt jag på Kastrup och kände nej… Så jag gjorde ett riktigt lappkast och sa ja till att ta ansvar för alla produktionsenheter inom Lantmännen Lantbruk, med resor enbart inom Sverige.
Hon visste inget om lantbrukets värld innan hon började men tyckte att det var fantastiskt roligt att få träffa bönder och arbeta med helt nya frågeställningar. Själva uppdraget innebar att införa arbetssätt från tillverkningsindustrin.
– Jag tyckte det gick rätt bra men det tyckte inte en ny divisionschef som kom in efter tre år. För första gången i mitt liv fick jag uppleva att få sparken. Jag ville inte vara kvar, samarbetet mellan mig och chefen funkade inte alls, men ändå kändes det som en kränkning, och den var nyttig att känna av. Detta var 2014 och då kände jag, nu väcker jag liv i mitt gamla bolag, nu vill jag välja frågorna och människorna jag vill jobba med, nu får det bära eller brista.
Idag arbetar hon med rådgivning inom strategiska och operativa frågor och sitter i styrelsen för flera tillväxtbolag. Samtidigt är hon öppen för fler styrelseuppdrag där hon kan tillföra något och det är rätt miljö – det är viktigt med högt i tak.
– Jag har alltid jobbat i väldigt manliga miljöer men har nog inte tänkt så ofta på att jag varit kvinna. Om man bara vågar är det ibland lättare att göra sin röst hörd. Mångfald ur ett större perspektiv är mycket intressantare att diskutera. Det handlar inte bara om kön, det handlar om kompetens, bakgrund, åldrar och kultur – alla behövs och naturligtvis på samma villkor. Homogena grupper, där alla är överens om allt, är bekväma men inte bra för företagens utveckling. Det är svårare att leda en blandad grupp men det är för fasiken ens jobb!
Cecilia Jinert Johansson.Bild: Jenny Leyman
Fakta: Cecilia Jinert Johansson
Ålder: 52 år.
Utbildning: Civilekonom, Lunds universitet.
Bor: Utanför den lilla byn Emmislöv i Östra Göinge.
Familj: Maken Per, döttrarna Maria 22 och Lina 20.
Aktuell: Sitter i styrelsen för Simris Alg, Nexam Chemical, TC Tech Sweden och Göinge Näringsliv samt driver egna konsultbolaget Minang.
Intressen: läser mycket, ridning, numera gärna på Island där yngsta dottern finns periodvis, lägenheten och bylivet i Grekland, stickar och virkar, nybliven trädgårdsentusiast.
Drivkraft/motto: ”Stå på dig annars gör någon annan det!”
Fyra snabba: Om ledarskap
• Var dig själv, att spela en roll mår ingen bra av och gör dig inte till en bra ledare.
• Var rak och tydlig, de flesta människor uppskattar det även om det kan vara jobbigt i stunden.
• Våga fatta beslut, bättre med ett felaktigt beslut än inget beslut alls. Det går att rätta till.
• Att kunna situationsanpassa ledarskapet är en styrka. Samma modell funkar inte överallt.
Text: Caroline Alesmark
Gå till toppen