Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Deckare: fem heta i hyllan

På jakt efter spänning på semestern? Jenny Rydqvist har vaskat fram fem guldkorn ur vårens deckarflod.

Bild: Jenny Rydqvist

1. Tana French: ”En hemlig plats”

Sextonårige Chris hittas ihjälslagen på en internatskola för flickor. Ett år senare sitter en lapp på flickornas ”hemliga tavla”: ”Jag vet vem som dödade honom.”
Kommissarie Stephen Morans möte med ett helt hus av läppstiftkladdande, tuggummituggande, intrigerande flickor är lysande beskrivet. Deras förslagenhet och förförande lojalitet möter hans karriärlystnad – och när röken lagt sig är det svårt att veta vem som vann.
Tana French har både oomph och ömhet, och här skriver hon mästerligt, målar fram den klaustrofobiska miljön på internatskolan så att väggarna sluter sig kring läsaren. Har du inte läst Tana French tidigare? Sätt igång!
Påminner om: Donna Tartts ”Den hemliga historien”.

2. Clare Mackintosh: ”Jag lät dig gå”

En pojke dör efter att ha blivit påkörd på gatan. En kvinna flyr. Liv slås i spillror.
Huvudpersonen Jenna lämnar livet i Bristol bakom sig för att fly planlöst. Hon hamnar i en liten hamnstad i Wales och börjar bygga upp sitt liv på nytt, samtidigt som polisen arbetar på att lösa fallet med den påkörde lille pojken – och allmänheten ropar efter hämnd. Har Jenna flytt tillräckligt långt bort? Och vad är det egentligen hon flyr ifrån?
Det hävdas på omslaget att detta är den nya ”Gone girl”, men det sägs om halva utbudet på deckarmarknaden just nu. Ja, den innehåller en oväntad vändning. Nej, den är inte särskilt lik ”Gone girl”. Men den är läsvärd ändå.
Påminner om: ”Kvinnan på tåget”.

3. Mark Henshaw: ”Snökimonon”

Pensionerade polisinspektören Auguste Jovert får kontakt med sin granne – en japansk herre som presenterar sig som Tadashi Omura – och ett mysterium vecklar ut sig.
Henshaw låter Jovert beskriva japanens hypnotiska röst – hur den kommer ur mörkret och viskar, framkallar bilder och personer som genom magi. Så skulle man också kunna beskriva Henshaws röst i ”Snökimonon”.
Först finns mörker och mumlande röster, så en magisk, myllrande berättelse, sedan åter mörker. Vad var det jag läste? Vad hände? Det enda jag vet absolut säkert är att det var vackert.
Påminner om: ”Snö faller på cederträden”.

4. Sally Andrew: ”Tannie Marias recept på kärlek och mord”

Tannie Maria älskar sitt hus på velden (sydafrikanska slätten) i Klein Karoo. Men ännu mer älskar hon sitt jobb som matskribent i den lokala tidningen. Och visst ska hon väl klara att utöka sin matspalt med lite samlevnadsråd för att blidka tidningsägarna?
Jo, det ska visa sig att kärlek är tätt kopplad till mat (har jag misstänkt hela tiden), men Tannie Maria lyckas nästla sig lite för långt in i fel kärleksbekymmer – och då hjälper inte all världens lammgryta, hur mustig den än är.
Det här är charmigt – på ett bra sätt, inte det överjästa – roligt och hjärtevärmande. Bonus: recept på Marias läckerheter i slutet.
Påminner om: ”Damernas detektivbyrå”, naturligtvis, men det är ingen skamlös kopia.

5. Louise Penny: ”Ett ohyggligt avslöjande”

Tack och lov – en kommissarie som varken deppar, äter dålig mat eller dricker för mycket! Armand Gamache är vad vi nuförtiden skulle kalla en ”introvert” – ni vet, en sådan som förr helt enkelt kallades en tänkande och lyssnande människa. Och Armand Gamache kan konsten att lyssna.
Dessutom tar han hjälp av just konsten, musiken och litteraturen när han ska leta mördare i den lilla franskkanadensiska staden Three Pines.
Louise Penny liknas ständigt vid Agatha Christie, och i tidigare böcker har likheten varit för stor för min smak, men nu börjar det verkligen likna något. Börja med ”Ett ohyggligt avslöjande” och håll tummarna för att nästa är lika bra.
Påminner om: Agatha Christie. Men Penny är bättre.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen