Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Världen

Populismen – här för att stanna?

Hätska utfall. Enkla svar. Vi mot dem. Populistiska ledare som Rodrigo Duterte i Filippinerna och Donald Trump i USA spränger politiska konventioner runt om i världen. Vare sig vi vill det eller inte håller populismen oss i ett fast grepp.

Det franska högerextrema partiet Nationella frontens ledare Marine Le Pen. Arkivbild.Bild: TT
Trump har vänt upp och ner på amerikansk politik, europeiska högerpopulister marscherar taktfast framåt i opinionen och i Filippinerna har den hårdföre Duterte vunnit presidentposten med löften som att avrätta alla kriminella.
Listan kan göras lång.
– Detta är inte längre ett isolerat fenomen. Vad vi ser nu är en global våg av populism, säger Benjamin Moffitt, australisk statsvetare som forskar vid Stockholms universitet.
Studie av ledare
De senaste två decennierna har han studerat en rad färgstarka ledare och politiker i världen, bland dem Hugo Chávez i Venezuela, Silvio Berlusconi i Italien, Thaksin Shinawatra i Thailand och Jacob Zuma i Sydafrika. Genom forskningen har Moffitt identifierat tre grunddrag som gör att de kan kallas populister, trots sinsemellan spretiga ideologiska program.
Det första gäller den klassiska strategin att tilltala folket och ställa dem i motsatsställning till eliten. Det andra rör försöken att skapa en känsla av kris, som man sedan kan använda för att motivera sina radikala förslag. Slutligen använder populister en retorik och framtoning som gör att de skiljer ut sig från traditionella politiker.
Just det sista draget har blivit särskilt viktigt för den pågående vågen av populism, menar Moffitt.
– I dag sker väljarnas möte med politiker nästan uteslutande genom medierna. Och det i ett medieklimat där dramatisering, polarisering, emotionalisering och fokus på skandaler har blivit mer framträdande. Det är ett sammanhang som populister passar bra i.
Förtroendebrist
Till grund för populisternas framgångar ligger en allmän brist på förtroende för etablerade partier och samhällsinstitutioner, enligt Moffitt. Här har nätets möjligheter att söka information på egen hand, i kombination med hur åsikter bekräftas och förstärks i sociala medier, spelat in.
Men också en känsla av vanmakt.
– Eftersom världen blivit så mycket mer sammansatt och många beslut tas på en högre nivå – i den globaliserade ekonomin eller i transnationella organisationer som EU – så känner många att vi inte kontrollerar vår framtid.
– Och där uppstår väl också hatet mot invandrare, en symbol för hur världen tränger över våra trösklar.
Väcker känslor
Gemensamt för ledare som Trump, Duterte och Marine Le Pen, som leder högerextrema Nationella fronten i Frankrike, är att de väcker starka känslor bland sina anhängare. Och en uppenbar risk med populismen är att den kan driva samhället i antidemokratisk riktning och släppa lös avsky mot minoriteter.
Men den kan också ha positiva effekter, säger Moffitt.
– Den kan göra politiken mer tillgänglig, mer folklig, inkludera människor som tidigare varit förbisedda, vilket särskilt varit fallet i Latinamerika och Asien.
– Jag tror att traditionella politiker behöver lära sig av populister hur man tilltalar människor och väcker deras uppmärksamhet. För det är ingen idé att hoppas att populismen försvinner, den är en del av det nya normala.
TT
Gå till toppen