– Det känns fruktansvärt, han visste ju att det här skulle hända om han blev utvisad, säger Malmöbon Omid Agha.

Han och Fahim Mohabat var två av Noorullah Nikzais vänner i Malmö. De träffades sommaren 2009, strax efter att Noorullah kommit till Sverige som 20-åring.

– Vi umgicks i princip dagligen, spelade fotboll och volleyboll. Det var sommar, vi var unga och livet kändes enkelt. Han var världens snällaste kille. Men man förstod att han innerst inne mådde mycket dåligt, säger Omid Agha.

– Det var frågan om uppehållstillstånd som oroade honom, säger Fahim Mohabat.

Noorullah Nikzai kom inledningsvis till Sverige genom ett arrangerat äktenskap med en kvinna med afghanskt påbrå i Malmö. Men relationen tog snart slut, och därmed rök även Noorullahs chanser att få det tillfälliga uppehållstillståndet förlängt.

Då skickade Noorullah Nikzai in en ny ansökan med hänvisning till att han i två år arbetat som lastbilschaufför åt den amerikanska armén i hemprovinsen Paktika.

För både Migrationsverket och vännerna i Malmö berättade han att talibanerna sökt upp och dödshotat honom flera gånger innan han flydde till Sverige.

Samtidigt skickade hans pappa anställningsdokument för att styrka att han arbetat åt företaget som levererar varor till amerikanska militärbaser.

Men Migrationsverket menade att arbetsgivarintygen, som var kopior, inte räckte för att styrka att Noorullah hade skyddsbehov.

Likaså ifrågasattes varför han inte nämnt hoten från talibanerna vid sin första ansökan.

Noorullah svarade att han vid den tiden inte hade anledning att åberopa skyddsskäl eftersom han sökte uppehållstillstånd via anknytning till sin fru och var säker på att få stanna. Men när relationen tog slut ändrades förutsättningarna.

Oavsett vad så konstaterade Migrationsverket att Noorullah Nikzai inte kunde återvända till sin hemprovins Paktika, eftersom det råder inre väpnad konflikt i regionen som gränsar mot Pakistan. Talibanerna och andra väpnade grupper strider där.

Däremot skulle han kunna leva som internflykting i huvudstaden Kabul, menade Migrationsverket.

Noorullah Nikzai överklagade, men Migrationsdomstolen kom fram till samma beslut. Då gick han under jorden, men upptäcktes snart av polisen och sattes på ett flygplan till Kabul.

Det här var i slutet av 2014. Sydsvenskan har via tolk pratat med Noorullahs pappa, som berättar att sonen gjorde ett ärligt försök att etablera sig i huvudstaden, där arbetslösheten är över 40 procent.

– Men livet var svårt där. Han hade inget nätverk eller kompisar och lyckades aldrig etablera sig. Att hitta ett jobb var omöjligt, säger pappan.

Vännerna Omid Agha och Fahim Mohabat bekräftar bilden.

– Det är inte som i Sverige att man kan skicka in jobbansökningar. Det saknas jobb och är oerhört svårt att få bostad. Och utan bostad och pengar klarar du dig inte. Priserna är på en helt annan nivå än i övriga landet, säger Omid Agha.

Så Noorullah Nikzai återvände till sin krigshärjade hemby, och för att försörja sig återgick han till det enda jobbet som var tillgängligt: att arbeta åt militären.

Malmövännerna höll kontakten med Norrullah efter att han avvisats.

– Han berättade att han fått nya hot från talibanerna: "Du jobbar åt amerikanerna, du kommer inte att överleva", sade de. Därför planerade han att fly landet igen, den här gången till Saudiarabien, säger Omid Agha.

Den 19 april hördes de för sista gången via appen Viber.

– Då var han väldigt känslosam, sa saker som att vi skulle ta hand om oss. Han hade aldrig pratat på det sättet förut.

Fyra dagar senare, den 23 april, var Noorullah Nikzai och några kollegor ute på ett uppdrag i grannprovinsen Zabul, när de körde över en vägmina.

Norrullah Nikzai och en kollega dog, två andra personer blev svårt skadade.

Både Noorullahs pappa och vännerna i Malmö är övertygade om att talibanerna placerade ut sprängladdningen.

Och de uttrycker stor frustration över hur svenska myndigheter hanterat ärendet.

– Noorullahs död är en mycket stor förlust för min familj och vi har utsatts för en stor orättvisa, säger pappan.

– Så klart att alla människor inte kan tas emot. Vissa ljuger, andra är farliga. Men den här killen bodde här i flera år, gick i skola, jobbade och betalade skatt, säger Omid Agha.

Maria Stutzinsky är jurist på Migrationsverket. Hon kan inte uttala sig om det specifika fallet – däremot om myndighetens generella bild av Afghanistan.

– Det råder väpnad konflikt i ganska många provinser, så man gör en bedömning av säkerhetsläget. Men bara för att det råder konflikt i ens provins innebär det inte att man automatiskt har individuella skyddsskäl.

– Kan man inte återvända till sin hemort så gör vi en individuell bedömning av möjligheten till internflykt. Är det relevant, rimligt och möjligt? När det är ensamma män och familjer där en man ingår kan vi komma till slutsatsen att det är relevant och rimligt. Det finns ett internt flyktalternativ.

– Män har oftast lättare för att etablera sig som försörjare. Om det är en ung och arbetsför man har man ofta större möjlighet att etablera sig på ny plats.

– Det är möjligt att det är svårt i vissa fall, men det byggs och satsas på infrastruktur så det finns trots allt arbetstillfällen, även om det har skett en nedgång av arbetstillfällen efter de internationella styrkornas trupptillbakadragande.

– Är man ung och arbetsför kan det vara rimligt att etablera sig i Kabul. Många har nätverk i form av släktingar där. Det är inte avgörande att ha ett nätverk, men det hjälper. Det kan även underlätta om man har en utbildning.

– Jag kan inte svara på det. Men det är ett generellt problem och gäller inte bara Afghanistan, att man inte vill återvända till sitt hemland. Det finns säkert många skäl till varför man inte vill medverka.