Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

David Brax: Ett viktigt erkännande

Fred Taikon, i mitten, tillsammans med företrädare för Civil Rights Defenders, tar emot tingrättens utslag.Bild: Maja Suslin/TT
Den nionde juni meddelade Stockholms tingsrätt att staten fälls för etnisk diskriminering. Käranden har varit elva personer av romsk härkomst som funnits med i den omdiskuterade uppgiftssamling (eller register) som Skånepolisen fört i samband med en utredning. Domen är både välkommen och mycket intressant. Den har betydelse för hur vi och myndigheterna bör tänka om diskriminering.
”Romregistret” som det kom att heta efter Niklas Orrenius viktiga avslöjande i DN i september 2013, letade sig snabbt in som hållpunkt i det offentliga samtalet om diskriminering i Sverige. För vissa var registret det yttersta beviset för att staten ännu 2016 är en diskriminerande agent, och att romer inte åtnjuter samma rättsstatliga skydd som andra. Andra tyckte att uppståndelsen visade på en förment svensk ängslighet i förhållande till identitetsgrupper. Polisen försvarade sig med att det inte var ett etniskt register, utan en ”analysfil” med uppgifter som kunde komma till användning i utredningen.
Ärendet har granskats i flera omgångar. Säkerhets- och integritetsnämnden (SIN) meddelade redan 2013 att registret var olagligt, men konstaterade samtidigt att det inte var ett etniskt register. Övertramp mot den personliga integriteten, således, men inte etnisk diskriminering av romer? DO uttalade sig 2014 om att registret mycket väl kunde vara ett exempel på etnisk diskriminering, men ett avgörande har saknats. Det är därför tingsrättsdomen är viktig.
Skånepolisen har inte upprättat ett register över alla romer de känner till, och det saknas bevis för att detta varit syftet med registret. I tingsrätten menade statens representant, JK Anna Skarhed, att det faktum att det funnits kopplingar mellan de registrerade och utredningen innebar att det inte enbart varit på grund av etnicitet som de omfattats.
Tingsrätten köper alltså inte det resonemanget: Avsikten med registret är inte avgörande. Avgörande är att polisen inte kunnat presentera några godtagbara förklaringar till varför just dessa uppgifter hanterats på ett regelvidrigt sätt. Varför växte just denna uppgiftssamling till orimliga proportioner? Rätten hänvisar här till Europakonventionens artikel 14 och till ett viktigt avgörande från Europadomstolen från 2007: D.H. m.fl. mot Republiken Tjeckien. Här konstateras att om en enskild kan visa på en skillnad i behandling ligger det på staten att visa att denna skillnad varit motiverad. Diskriminering ”presumeras” i sådana fall.
Om tingsrättens dom vinner laga kraft, innebär det att den här typen av diskriminering får ett viktigt erkännande. Samtidigt är JKs hållning redan här anmärkningsvärd. Motsätter man sig denna tolkning av Europakonventionen?
Slutligen är det av betydelse att det är staten som fälls, snarare än enskilda polismän eller deras chefer. Det är ytterst staten som är ansvarig för skyddet av mänskliga rättigheter, och det är viktigt att den kan ställas till svars av en fri och oberoende domstol. Även om somliga säkert hellre hade velat se ansvariga huvuden rulla.
Gå till toppen