Det finns inget samband mellan halten av LDL-kolesterol i blodet och dödlighet i hjärt- kärlsjukdomar. Det visar en granskning av nitton genomförda studier på sammanlagt 68 000 människor över sextio år, som publiceras i British Medical Journal.

Kolesterol är ett fettliknande ämne som bildas i kroppen och har avgörande betydelse för cellernas funktion och andra biokemiska processer.

Länge har kolesterol beskyllts för att också orsaka hjärt- och kärlsjukdomar. Misstankarna har riktats mot den typ som kallas LDL och transporterar fett från levern ut i kroppen.

En ogrundad misstanke, enligt den nya studien.

– Sanningen har funnits där ute hela tiden: att hypotesen om kolesterol är fel, säger den brittiske läkaren Malcolm Kendrick, en av rapportens författare.

Hypotesen han talar om har vållat strid mellan forskare i mer än sextio år. Här är några historiska krutdurkar i det vetenskapliga kriget om fet mat och kolesterol:

När världens hjärtläkare höll kongress i Washington 1954 presenterade näringsforskaren Ancel Keys ett sensationellt samband. Ju högre fettkonsumtion desto fler hjärtinfarkter, visade statistik från sex europeiska länder.

Men: Keys hade bara valt ut de länder där statistiken stödde hans tes. När fler länder togs med försvann sambandet.

När USA:s president Dwight Eisenhower fått en hjärtinfarkt hösten 1955 sa hans läkare Paul Dudley White i tv att det enbart berodde på fet kost.

Men: Eisenhower hade länge rökt fyra paket cigaretter om dagen, något som läkaren avfärdade som betydelselöst.

Ancel Keys hävdade 1958 att kostvanorna kring Medelhavet förebygger hjärtsjukdomar: olivolja, vitlök, tomater, grönsaker, fisk, skaldjur med mera. "Medelhavskost" blev en trend som fortfarande har hälsobringande rykte.

Men: Dödligheten i hjärt- och kärlsjukdomar är högre i Grekland än i Sverige och Finland, lika hög i Italien som i Danmark.

I början av 1960-talet hade budskapet från kolesterolets fiender fått smörkonsumtionen att rasa i västvärlden. I Sverige varnade läkaren Haqvin Malmros för att äta ägg.

Men: Den mängd kolesterol vi får i oss med kosten är försumbar jämfört med vad kroppen själv producerar, sa läkaren Konrad Bloch när han 1964 fick Nobelpriset för sin forskning om kolesterol.

Våren 1968 lanserade Socialstyrelsen de första kostråden i Sverige. Dra ner på fettet, särskilt mättat fett, löd huvudpunkten.

Men: Forskarna var osäkra. "Vi har ytterst lite att gå efter och när man utfärdar rekommendationer gör man det eftersom det inte kan skada", medgav läkaren Kim Granér.

I januari 1984 publicerades en långtidsstudie av 3 806 amerikanska män. "Risken för att dö i hjärtinfarkt minskar med 24 procent om man medicinerar mot högt kolesterol", summerade forskarna.

Men: I gruppen som medicinerade hade 30 personer dött i hjärtinfarkt mellan 1973 och 1984, jämfört med 38 i kontrollgruppen. Eftersom varje grupp bestod av 1 900 personer var den verkliga riskökningen bara 0,4 procent – försumbar.

2015 publicerade en forskargrupp i Cambridge sin analys av 22 tidigare studier som tillsammans omfattat 900 000 personer. Slutsats: En rad faktorer ökar risken för kärlsjukdomar (rökning, högt blodtryck, brist på motion, övervikt, hög alkoholkonsumtion, övervikt, ärftliga anlag, självupplevd stress och dålig ekonomi) – men fet mat hör inte till dem. Varken mättat eller omättat fett ökar risken.

Nu frias också det "onda" LDL-kolesterolet. Åtminstone för sextioplussare. Rapportens huvudförfattare, läkaren Ulf Ravnskov, har i många år kritiserat hypotesen om kolesterolets farlighet.

– Våra resultat är tydliga: Äldre människor med höga LDL-nivåer lever längre och löper mindre risk att få infektionssjukdomar, säger kollegan Malcolm Kendrick.