Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Malmö

Mia tog partydroger: ”Jag ville utmana mig själv”

Från parmiddagar i Malmö till dygnet runt-klubbande i Berlin. En önskan om att leva ett mer spontant, gränsöverskridande liv fick Mia att lämnade sin trygga och välordnade vardag.

"Synen är så annorlunda här, det är ingen stor grej. Mina vänner som har bra jobb gör likadant, till och med min chef. På vardagarna jobbar de hårt, på helgen släpper de allt och klubbar loss." Helgerna på Berlinklubbarna är raka motsatsen till Mias liv i Malmö.Bild: Julia Lindemalm
Berlin är känt för sitt nattliv, stadens technoklubbar omtalade som de tyngsta av alla. Ruffiga, rökfyllda och stroboskopblinkande dansgolv där berlinarna klubbar i dygn. Vissa från fredag natt till söndag natt – utan uppehåll. En del är nyktra, några dricker sprit.
Men det är ingen hemlighet att de flesta är höga. Det är ecstasy, amfetamin, MDMA och ketamin som får benen att fortsätta dansa när natten blivit morgon, eftermiddag och natt igen.
Läs också Universell längtan efter frihet från hämningar
När Mia packade sin väska för en lång semester i Berlin var det just dessa dansgolv hon hade i sikte. Det är hon inte ensam om. Många unga svenskar bor eller reser ner till Berlin för klubblivets skull. En del kommer till och med direkt från flyget på fredagskvällen och stannar på klubben tills det är dags att flyga hem och börja en ny arbetsvecka.
Så vad är det egentligen de söker?
– Jag kan bara svara för mig själv. Jag ville uppleva något nytt, känna mig ungdomlig igen och få festa loss, säger Mia.
Då, för två år sedan, var Mia trettio år. Hon bodde med sin sambo i en trendigt inredd lägenhet i Malmö, staden hon alltid bott i, och hade ett eftertraktat, välavlönat jobb på ett stort företag.
Jag ville utmana mig själv, träffa folk från olika delar av världen och leva mer bohemiskt. Allt det där tänkte jag att jag kunde göra i Berlin.
– Jag hade testat gräs, men aldrig några andra droger, förutom alkohol såklart. Det fanns inte i min värld, jag umgicks inte i sådana kretsar, säger hon.
På helgerna åt de middag med andra par som levde som de.
– Det är verkligen inget fel med att gilla det livet. Men jag är en rastlös person och till slut kom jag till en punkt då jag inte stod ut med allt bullshitsnack om jobb och karriär. Var det här allt?
Livet kändes för utstakat, seriöst och bekvämt. Men att prata om de här känslorna var svårt, menar hon, det skulle vara som att ifrågasätta vännernas liv.
– Jag ville utmana mig själv, träffa folk från olika delar av världen och leva mer bohemiskt. Allt det där tänkte jag att jag kunde göra i Berlin.
Det låter klyschigt, men det var en sådan frihetskänsla att bara kunna ge sig hän totalt.
Sambon förstod henne, säger hon, men följde inte med till Berlin. Väl på plats träffade Mia snabbt andra svenskar. Två av dem förde henne rakt in i klubblivet.
Läs också De berusar sig genom intensiv spontandans
Redan på första förfesten bjöds hon på både MDMA och amfetamin. Hon beskriver sitt kemiska lyckorus, hur hon vare sig kunde sluta le eller dansa. Hur tiden upplöstes, det enda som fanns var nuet: väggar och golv som pulserade av den tunga basen, svetten som rann medan kroppen dansade som i trans.
– Det låter klyschigt, men det var en sådan frihetskänsla att bara kunna ge sig hän totalt.
Semesterresan ledde till flytt. Mia var uppslukad av sitt nya klubbliv och precis som många andra började hon ta med sig deodorant och tandborste ut för att kunna fräscha upp sig när solen gick upp utanför de mörklagda fönstren. Någon rädsla för vad drogerna kunde göra med henne, att hon skulle bli kemiskt och mentalt beroende, hade hon inte.
<em id="emphasis-b628873b8b5b915364e6ece37bcd44b5">I dag festar jag inte slentrianmässigt längre. Och när jag gör det är det mer för musikens skull. Ofta dricker jag bara alkohol, fast blir jag bjuden på något mer tackar jag inte nej. </em>
– Synen är så annorlunda här, det är ingen stor grej. Mina vänner som har bra jobb gör likadant, till och med min chef. På vardagarna jobbar de hårt, på helgen släpper de allt och klubbar loss, säger hon, men tillägger:
– De som inte har barn alltså.
Läs också Kärleksruset går inte att få på beställning
Efterhand som månaderna gick blev också det vilda festandet rutin. Det var inte lika spännande längre. Ångesten som följde när drogerna försvann ur blodet kändes dessutom allt jobbigare att genomleva.
I samma veva fick Mia nytt jobb inom sin egen bransch och träffade en pojkvän som inte tar droger.
– I dag festar jag inte slentrianmässigt längre. Och när jag gör det är det mer för musikens skull. Ofta dricker jag bara alkohol, fast blir jag bjuden på något mer tackar jag inte nej.
Jag har en bättre balans i livet i dag. Jag har ett seriöst jobb men kan också festa och släppa allt ibland.
Men hon har vänner som känner att de har förlorat förmågan att ha roligt utan droger och därför inte längre går ut alls. Hon har också en bekant som numera proppar i sig det han kommer över, samtliga dagar i veckan.
– Själv känner jag att jag har en bättre balans i livet i dag. Jag lever mer spartanskt och i ett sammanhang där den första frågan inte är vad du jobbar med. Jag har ett seriöst jobb men kan också festa och släppa allt ibland. Samtidigt, när jag klubbar och någon säger saker som "Allt är kärlek" är det mer: jaja, du känner så nu, men det är en artificiell känsla, den går över.
Mia heter egentligen något annat.

Han vill prata om behovet …av berusning

MALMÖ

Vi borde börja prata om vad det faktiskt är människan söker i berusningen av alkohol och droger. Det menar etnologen Eddy Nehls.

Alkoholprat är en krutdurk. Drycken har en så given roll i den svenska kulturen att den som tackar nej till ett glas får räkna med att bli ifrågasatt. Ändå är det svårt att fråga någon varför de tar ett glas, eller två eller fem, utan att de känner sig ifrågasatta. Samtidigt som ett romantiserat skimmer ligger över både alkohol och droger i kulturen finns det troligen inte en enda person som inte har någon i sin närhet med lättare eller allvarligare alkoholproblem.
Läs också "Det är väl en genväg till att må bra"
– Vårt förhållningssätt är verkligen komplext och extremt känsligt, säger Eddy Nehls, docent i etnologi vid Högskolan Väst.
– Men ingen pratar om vad det egentligen är vi söker i berusningen
Eddy Nehls är etnolog vid Högskolan Väst.
Vilket behov ligger bakom? Är det något personen flyr ifrån – i vardagen, i tankarna, i måendet? Eller är det något personen flyr till – en känsla av ökad närvaro, av ro eller, tvärtom, spänning?
– Det är inte ovanligt att det handlar om självmedicinering. Exempelvis finns det många berättelser om personer som visat sig ha adhd som självmedicinerat amfetamin, säger Eddy Nehls.
Om fler hade pratat om det här istället för att sticka huvudet i sanden, tror jag att vi tillsammans hade kunnat hitta ett bättre förhållningssätt.
För andra, menar han, föds kanske behovet i vardagsstressen. Alkoholen erbjuder ett slags filter mot vardagen.
– Man förmår kanske inte bryta mönstret av arbetsliv och press utan hjälp.
Då, menar Eddy Nehls, är det just detta vi egentligen ska prata om. Om längtan efter berusning föds i vardagen är det där vi borde leta för att förstå.
– Tänk om det är så att vi misstar pratet om alkohol för något annat än vad det är. Kanske handlar behovet av berusning om vad vi vill få ut av livet. Och kanske tror man att alkoholen är enda vägen till att få uppleva den där känslan av förhöjd närvaro, säger Eddy Nehls.
– Om fler hade pratat om det här istället för att sticka huvudet i sanden, tror jag att vi tillsammans hade kunnat hitta ett bättre förhållningssätt.
Följ Inpå livet även på Facebook och Instagram. Har du tips på ämnen och personer vi bör skriva om är du välkommen att höra av dig via mejl eller på telefon 040-281338.
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen