Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Livsbejakande luguber musik

Copenhell-festivalen i Köpenhamn 25.6.

Med hjälp av Tribulations progressiva dödsrock går det att ge sig iväg på en sällsam verklighetsflykt i vimlet på Copenhell.Bild: Mathias L vgreen Bojesen
För band som tycker att det där med helhetsintryck är viktigt måste det vara frustrerande att spela på festivaler. Svenska Tribulation brukar göra allt för att förmedla en atmosfär av ockult, gotisk mystik, som om de hade klivit rakt ut ur stumfilmen ”Nosferatu” från 1922. De bör, precis som vampyrer, inte placeras framför en ful grusplan i gassande solsken klockan 13.15. Men står man så nära scenen att resten av Copenhell försvinner i ögonvrån, så ser spökljus, vindsus, skelettsmink och de fyra musikernas inlevelse till att bandets progressiva dödsrock blir en sällsam verklighetsflykt. Mest trollbindande är gitarristen Jonathan Hultén, som ser ut som en dansande dödsgudinna.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen