Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Christer Sturmark: Som fan läser bibeln

Christer Sturmark ställer religionen mot väggen.Bild: Sara Johari
I kölvattnet efter de många terrorhandlingar som världen har drabbats av under de senaste åren har en tankefigur slagit rot i det offentliga samtalet, som rör synen på religion och våld. Den kan exemplifieras med Karen Armstrongs nya bok ”Med Gud på vår sida” där hon driver tesen att religion inte har med våld att göra. Men tankefiguren leder fel.
I en trivial mening har Armstrong rätt: Religion har inte någon agens eller intentionalitet. ”Religion” är bara summan av de trosuppfattningar, värderingar och handlingar som omfattas av de människor som betecknar sig som religiösa. Det blir alltså en banal truism att våld inte har med ”religionen i sig” att göra, eftersom det inte finns någon ”religion i sig”.
Men därmed följer inte att religion inte skulle kunna förklara våld och terrorism. Religiösa försanthållanden, och ur dessa härledda värderingar kan förklara handlingar som är både förtryckande, våldsamma och i vissa fall klassificeras som terrorism. På samma sätt kan förstås religiösa försanthållanden och värderingar förklara vad vi uppfattar som positiva handlingar eller moraliska ställningstaganden. Om vi tror att religion kan förklara positiva effekter, måste religion också kunna förklara negativa effekter.
Ett exempel är uppfattningen att homosexualitet är synd och mot Guds vilja. Den föreställningen är stark inom islam och inom en stor del av kristendomen. Homosexuella trakasseras och bestraffas, många gånger till och med dödas, på grund av denna trosuppfattning. Det är alltså uppenbart att våld och tvång i många fall har en mycket tydlig koppling till religion.
Extra allvarligt blir det när Segerstedtinstitutet presenterar en rapport, "Socialt arbete, pedagogik och arbetet mot så kallad våldsbejakande extremism", där det påstås att samhällsvetenskaplig forskning har ”vederlagt en kausalitet mellan religion och beteende”. Eftersom detta inte är sant inställer sig frågan: varifrån har rapportens författare Marcus Hertz fått denna uppgift?
Han hänvisar till en artikel av filosofiprofessorn Scott R Sehons, ”An argument against the causal theory of action explanation”, i tidskriften Philosophy and phenomenological research. Hertz har i grunden missuppfattat artikeln. Den handlar inte alls om religion utan om huruvida ”beliefs” i medvetandefilosofisk mening (”jag tror att bollen ligger under soffan”) kan vara en ”brainstate” (ett neurologiskt tillstånd) och hur det i så fall kausalt kan orsaka en handling (”jag tittar under soffan”). Professor Sehons artikel har ingenting att göra med religion som förklaring till olika handlingar.
Det är allvarligt när en rapport från ett av regeringen initierat institut drar så slarviga och okunniga slutsatser från forskning inom helt andra områden. Så länge vi krampaktigt upprätthåller tankefiguren att religion inte kan förklara våld, har vi inte ens lyckats komma förbi den första primitiva förnekelsefasen och står sällsynt dåligt rustade att möta samtidens utmaningar från religiös fanatism.
Gå till toppen