Är stora drömmar en lyx som bara män unnar sig? Tar män fler risker än kvinnor? Är de mer kreativa än kvinnor? Dessa frågor dyker upp i mitt huvud när jag tittar på könsfördelningen inom företagsinkubatorer och science parks.
Så förhåller det sig dock inte. Enligt The 2015 Kauffman Index är kvinnliga entreprenörer bättre än manliga på att finna luckorna på marknaden och tillvarata möjligheterna.
I många länder, som till exempel mitt hemland Jordanien, uppmuntras inte entreprenörskap, vare sig manligt eller kvinnligt sådant. Vi lär oss inte om det i skolan, vi får ingen möjlighet att testa det och vi möter heller inte några goda exempel på entreprenörer i vår vardag. Entreprenörer startar emellertid företag oavsett detta. Till exempel i Syrien var den ekonomiska situationen svår före kriget och lönerna inom den offentliga sektorn räckte inte till livets nödtorft. Många började ta extra jobb för att säkerställa en dräglig tillvaro för sina familjer. Det var vanligt att se lärare utföra ytterligare två eller fler jobb efter arbetstid. Värt att nämna är att de syriska kvinnorna, särskilt hemmafruarna, var småskaliga entreprenörer som var tvungna att skapa egna inkomstkällor utan att ens lämna hemmet, vilket krävde uppfinningsrikedom och kreativitet.
Den senaste flyktingvågen till Sverige består främst av syriska män och kvinnor som i snitt behöver sju till tio år för att få komma in på den svenska arbetsmarknaden. Att starta eget förefaller således vara en idealisk lösning. Flyktingar generellt behöver dock kännedom om vilka resurser som finns tillgängliga, allt från information till rådgivning och ekonomiskt stöd. De behöver känna till förekomsten av inkubatorer och science parks samt känna sig välkomna i denna miljö.
Det är svårt för en utlandsfödd entreprenör att hitta det nätverk och den finansiering som behövs för att lyckas med sin verksamhet. Om man dessutom råkar vara utlandsfödd entreprenör och kvinna är det definitivt mycket svårare. En av de stora utmaningarna är familjestrukturer i vilka kvinnan inte uppmuntras att ta några risker, särskilt inte ekonomiska.
Det finns väldigt få initiativ som riktar sig till kvinnliga utlandsfödda entreprenörer och vi saknar projekt som fokuserar på kvinnor verksamma inom andra sektorer än hotell och restaurang.
I ett jämställt land som Sverige borde det oroa att andelen kvinnor bland entreprenörerna är så låg – detta gäller också infödda kvinnor. Motsvarande andel i USA är 36,8 procent kvinnor bland nya företagare.
Vi borde inte heller utgå från att det är rätt att behandla kvinnor och män lika bland utlandsfödda entreprenörer. Många utlandsfödda kvinnor har utbildats och fostrats i en kultur som bygger på att kvinnor inte kan hantera stora affärer. Därför finns det mer att göra för kvinnorna än männen i den här gruppen.