Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Shora Esmailian: Långa tagningens fader

Bild: Matt Sayles
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
I måndags dog en av den iranska filmens största giganter: Abbas Kiarostami. Det var genom hans filmer vi i exilen längtade hem på 1990-talet, smakade på det levande språket och kände platserna och miljöerna. De utdragna, meditativa scenerna bjöd till eftertanke och nostalgi, och jag kom att älska dem redan som barn. Än i dag njuter jag av den sortens filmkonst när jag ser andra iranska regissörer som Jafar Panahi, Shirin Neshat och Asghar Farhadi, som alla följt Kiarostami i fotspåren.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen