Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Mannen som ville göra det rätta.

Tony Blair får tung kritik i sir John Chilcots digra rapport.Bild: Dan Kitwood
Lastbilen var fylld med sprängämnen. Den ställdes upp i ett populärt shoppingkvarter i centrala Bagdad dit mycket folk kommit för att handla inför avslutningen av fastemånaden ramadan.
Explosionen var enorm. Himlen brann.
Omkring 250 människor, många barn, dödades i söndagens attentat i Iraks huvudstad. Det var det dödligaste dådet av alla sedan USA-alliansens invasion i mars 2003. Och då ska man veta att Irak knappast haft en enda fridfull och fredlig dag på många, många år.
På onsdagen presenterades äntligen, flera år försenad, den brittiska så kallade Chilcotrapporten. Utredningen, ledd av den pensionerade regeringstjänstemannen sir John Chilcot, inleddes 2009 med syftet att reda ut vad som hände och hur regeringar ska kunna undvika "liknande situationer" i framtiden.
Med "liknande situationer" avses militära fiaskon. För att inte säga katastrofer. För hur skicklig politiker den tidigare premiärministern Tony Blair än var en gång, hur han än moderniserade sitt Labour och det brittiska samhället, går det inte att förneka: invasionen av Irak fick fullkomligt förödande konsekvenser.
Inte minst kan Irakkriget ses som en bördig grogrund för Islamiska staten, IS. Alltså samma djävulska organisation som bland många andra illdåd har tagit på sig söndagens blodbad i Bagdad.
Chilcotgruppens rapport är på tolv volymer. Totalt 2,6 miljoner ord. Här finns resultaten av förhör med 120 personer som har inblick i krigets bakgrund. Ett försök till sammanfattning:
Storbritannien beslöt att stödja den USA-ledda invasionen utan att alla fredliga vägar prövats. Grunden för beslutet var långtifrån tillfredsställande – några exempel på vilseledande information var uppgifterna att Saddam Husseins regim hade massförstörelsevapen och kunde gå till attack inom 45 minuter. Det fanns heller ingen hållbar plan för vad som skulle hända i Irak efter att Saddam Hussein störtats. Dessutom var de brittiska styrkorna illa utrustade, 179 soldater stupade.
Mycket av rapportens innehåll är redan känt. Liksom Tony Blairs reaktion. Nu som tidigare hävdar Blair att han handlat i god tro och att det var rätt att störta Saddam Hussein.
Det behöver sägas, en värld utan diktatorn och tyrannen Saddam Hussein i en maktposition borde vara en så mycket bättre värld. Ändå kan inte Blair gå fri från kritik. Chilcotrapporten slår fast att premiärministern presenterade underrättelseinformation ”med en säkerhet som inte var berättigad”.
Och, som sagt, följderna av Irakinvasionen blev katastrofala.
Orsakerna bakom en stor del av dagens flyktingströmmar och den globala terrorn kan sökas i krigen i Afghanistan och Irak. Det visste givetvis inte USA-presidenten George W Bush eller Tony Blair när de tog sina offensiva beslut. Trots det måste slutsatsen vara att stats- och regeringschefer aldrig kan handskas ovarsamt med uppgifter som ligger till grund för avgörande militära beslut.
På onsdagen, i BBC:s direktsändning, kallades Tony Blair ”terrorist” av en syster till en brittisk soldat som dödades i Irakkriget – Blair, han som en gång var en färgstark politiker besatt av att göra ”det rätta”, ”do what is right”.
Utgången är tung för Tony Blair. Men den är ännu tyngre för miljontals andra människor världen över.
Gå till toppen