"Fubbick" i garageuppfarten är rosa, orange och himmelsblå. Mellan gummilister och ventilationstrummor avlöser färgerna varandra, och det gör även de bilar som regelbundet passerar genom konstverket.

– Ni vet hur busschaufförer gör när de möter någon annan buss; de vinkar lite lätt och sedan fortsätter de som vanligt. Det är ungefär så jag får jobba. Eftersom det bor och arbetar folk i huset är det full action här, säger Karolina Wojcik, gatukonstnär och grafiker, samtidigt som hon lyfter undan sin stol och sina färgburkar för en personbil.

Sedan i lördags förmiddag har hon tillbringat merparten av sin vakna tid vid en garageinfart på Kanalgatan i Malmö. Tillsammans med sju andra kvinnliga konstnärer deltar hon i den pågående konstfestivalen Art Made This vars syfte är att främja kvinnlig gatukonst. Under en veckas tid har konstnärerna på olika offentliga ytor runt om i Malmö uppfört varsitt konstverk.

I ett centralt och vitmålat gatuvalv har Karolina Wojcik valt att göra en "minihyllning till Malmö med subtila referenser". "Fubbick", som målningen kallas, har influenser från graffiti men är målad i en mer illustrativ och popkonstliknande stil.

– Vi fick presentera våra skisser innan vi började men annars hade vi så gott som helt fria händer. Fubbick är ett av de bästa skånska och malmöitiska uttrycken som finns, så jag tyckte att det var ett passande namn för mitt konstverk. Som stad tycker jag att Malmö är väldigt öppen för gatukonst.

Karolina Wojcik pekar tvärsöver kanalen på den lagliga graffitiväggen vid parkeringshuset Anna och fortsätter:

– Det kan stå unga kids där och måla sida vid sida med någon äldre, den öppenheten finns inte riktigt i alla andra svenska städer.

Även om det är Malmö som hon hyllar i sitt konstverk och som hon är verksam i, var det i uppväxtstaden Lund hennes intresse för urban kultur väcktes. I högstadiet höll hennes bror på med graffiti och Karolina Wojcik hakade därför på.

– Jag gjorde allt som han gjorde. När jag först började med street art tyckte jag inte riktigt om att måla på stora ytor och ute på gatan. Jag tänkte att alla skulle se mina fel och kommentera, men sen insåg jag att det inte finns några fel. Det är jag som gör målningen och då är det jag som avgör hur något ska vara.

– Det har bara varit positiva kommentarer och intresserade frågor - ingen har höjt på ögonbrynen. Grannarna här är så himla gulliga. De har gett mig en stol, kakor, kaffe och även revbensspjäll. Nu är jag vegetarian, men det var nästan så jag övervägde att äta kött, bara för att det var så snällt.

– Folk har förstått att street art är en aktiv kultur och ser det på allvar som en konstform. Det finns en stor bredd inom gatukonst och något som kan tilltala alla. Jag tror också att den här typen av festivaler är bra tillfällen för folk att faktiskt se hur skapandeprocessen ser ut. Annars kan det vara en rätt så skyddad miljö.

Sju mil öster om Kanalgatan, i Christinehofs ekopark, pågår samtidigt en annan typ av gatukonstfestival. I regi av Street Art Österlen utformar ett trettiotal konstnärer varsin träpåle enligt devisen "gatukonst möter allmoge".

Till skillnad från Karolina Wojcik behöver konstnärerna i graffitiskogen vid Christinehof inte bry sig om passerande trafik. Däremot finns ett annat gissel.

– Det är något av en thriller det här. Det gäller att springa in när det börjar regna, konstaterar Malmöbaserade målaren Amandra Muren Cederstrand efter att snabbt ha täckt över sitt konstverk med presenning vid en plötslig störtskur.

På träpålen hon har framför sig porträtteras starka kvinnofigurer över ett allmogeinspirerat mönster. Tidigare har hon främst gjort politisk gatukonst på lagliga väggar i Malmö och har utöver sina statsvetenskapsstudier en bakgrund inom måleri.

Att skapa gatukonst i en park är något som är nytt för Amanda Muren Cederstrand, och det är också något som hon tilltalas av mer av än att måla illegal graffiti.

– Det passar mig bättre att stå och pilla med något i den här stilen en lite längre tid än att behöva hålla utkik över axeln efter blåljus, skämtar hon.

Kvinnan vid träpålen bredvid, Kerstin Jonsgården, är även hon av samma uppfattning. Över sin stock har hon tillverkat graffitivirkad konst i krokteknik.

– Jag började med det här för tre, fyra år sedan. Då virkade jag graffiti på lyktstolpar hemma i Eljaröd. Eftersom jag är pensionerad slöjdlärare kändes det naturligt. Men att hoppa på en buss och sen snabbt sätta upp någon form av guerillaslöjd ute på stan - det vet jag inte riktigt om jag hade orkat just nu, säger hon.

– Det är enbart glädje när man ser hur de exempelvis gjorde i Österlen förra året; att de gjorde något så fint av annars trista grå ytor. Det jag gillar med den här sortens festivaler är att oetablerade konstnärer kan möta mer etablerade. Att det sen är fokus på kvinnor gör det hela ännu bättre. Jag, som är gammal 70-talsfeminist, tycker det känns helt rätt.

Amanda Muren Cederstrand håller med. Hon berättar hur betydelsefullt det är för street art att just kvinnliga konstnärer lyfts fram. Inom gatukultur är det nämligen främst män som syns.

– Att som kvinna måla i det offentliga rummet är därför en form av aktivism. Killar brukar ofta komma fram, lägga sig i och visa hur de tycker att det ska gå till när man är ute och målar. Vi brukar därför alltid gå flera tjejer i grupp och göra vår grej utan att låta graffitikillarna lägga sig i. Det är tyvärr lätt hänt att allmänna platser blir killarnas platser. Ett råd till alla graffitisnubbar är att låta tjejerna vara och göra sin egen grej.

Karolina Wojcik, som varit aktiv i nästan hela sitt liv, berättar att hon personligen inte låter den manliga dominansen påverka henne och beskriver sig själv som "immun mot gruppmentaliteten".

– Jag bryr mig inte om det är någon som kommer fram. Jag behöver inga råd. När jag har varit ute och dj:at däremot händer det att killar försöker förklara hur det är. Överlag tycker jag street art-scenen är väldigt stöttande.

– Kom fram och kolla på hur det ser ut när någon målar, lukta, känn och testa.

Karolina Wojcik blir avbruten av att "Fubbick" öppnar sig – två personer har hämtat sin bil. Hon flyttar undan sin utrustning, vinkar och fortsätter:

– Ingen kan säga att det du gör är fel, felen kan till och med vara det bästa som händer.

Gatukonstfestival grundad i Göteborg men som nu finns i flera städer.

Syftet är att lyfta fram kvinnliga konstnärer och i år arrangeras den för första gången i Malmö.

400 ansökningar om att vara med togs emot. I veckan har de åtta kvinnliga konstnärer som valts ut målat var sin yta runt Kanalgatan, Södra Tullgatan och Davidshall som nu finns att beskåda. Här kan du läsa mer.

I Christinehofs ekopark har ett trettiotal konstnärer, under en veckas tid, målat varsin träpåle där gatukonst möter allmogekonst.

Inför ansökningsomgången sökte arrangörerna främst kvinnliga konstnärer.

Träpålarna utgör en graffitiskog och på söndag klockan 12 är det vernissage för allmänheten där författaren Björn Ranelid håller tal.