Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Se hur konstnären inreder sin skånegård

Som en ö mitt i himlen, beskriver keramikern Eva Troedsson sin gård i Bollerup på Österlen.

I vardagsrummet har Eva satt upp en av sina egna tavlor ovanför soffan, Grön Nebulosa, i raku. Soffan är från 1930-talet och tyget från Ikea.Bild: PETER ERLANDSSON
Det var en dröm som blev verklighet när Eva Troedsson hittade den gamla gården i Bollerup.
– Jag hade sett en bild av det här huset inom mig långt innan jag kom hit. Jag hade en dröm om det fria landskapet med en öppen horisont och en plats där fälten böljade runtomkring.
Boningshuset röda dörr ramas in av päronträdets vackra blommor, men också av alla färgglada konstföremål.Bild: PETER ERLANDSSON
Eva är keramiker, mest känd för sina trädgårdsspjut med färgglada, ofta koboltblå, keramikspetsar. Men egentligen började allt med några tekannor.
– Jag är utbildad vid Capellagården på Öland och där blev jag uppmärksammad för tre tekannor gjorda i svartrökt lera från Fyledalen.
Att det var just keramik som Eva skulle syssla med var inte självklart under uppväxten.
– Jag var lite annorlunda och det var inte många som förstod sig på mig. I vuxen ålder fick jag höra att jag var en”konstnärssjäl” och först då tog jag mitt behov av att skapa på allvar.
Köket i ärtgrönt kommer från Ikea och de små plattorna som är infällda i kaklet är Evas egen konst. På bänken står en av Evas första tekannor och koppar från senaste kollektionen.Bild: PETER ERLANDSSON
Eva, som är född och uppvuxen i Kristianstad, bodde många år i Småland och senare i Bergslagen. Att hon till slut återvände till Skåne, denna gång till Österlen, har en egen historia.
– Min son dog i en olycka och jag befann mig i chock under flera år. Till slut ville jag bara sälja och flytta, byta liv, komma vidare. Jag tog min keramikverkstad och flyttade hit.
Stenkuddarna är från Carina Hägg Design och pläden från Ikea. På matbordet står en av Evas tavlor, det stora bladet och ljusstakarna är också hennes egen keramik. Ljuskronan har dekorerats med limefrukter och humleblad. På hyllan står en av de tre tekannor som Eva gjorde under sin tid på Capellagården.
I Bollerup har Eva hittat lugnet och glädjen igen och hennes konstnärskap har fått fritt spelrum.
– Jag har bra kontakt med det inre barnet inom mig och hittar ofta tillbaka till den glädjen. Det är min drivkraft och jag känner mig ofta som ett barn som vill visa upp vad jag gjort.
– Här fyller jag min själ och ande, och glädjens frön växer fritt. Platsen är väldigt viktig för mig och det som jag gjort här är hela min värld. Varenda cell i min kropp har tagit in just den här platsen och gjort den till min.
Sovrummet är romantiskt målat i ljusblått med lapptäcke i bomull från Jysk.
En del fixande och renoverande blev nödvändigt för att få gården att fungera som bostad, galleri och arbetsplats.
– Den första verkstaden var liten, men jag körde bara igång och satte upp en skylt vid vägen. I början sålde jag en hel del keramiska sköldpaddor. Sen gjorde vi iordning ladorna och fixade till en större verkstad, butik och utställningslokal. Jag driver nu också ett Bed and breakfast.
I verkstaden är verksamheten i fullgång. Några av Mesuts spjutspetsar får torka i fönsterkarmen. Eva får sällskap av katten Kesella.Bild: PETER ERLANDSSON
Medarbetaren och konstnärskollegan Mesut Yazici kom från Turkiet till Sverige på 1980-talet.
– Vi var två konstnärssjälar som började jobba tillsammans. Det första vi gjorde var trädgårdsspjuten, som snabbt blev väldigt populära. Mesut tillverkar fortfarande dem med sin handskicklighet här.
Idag är Evas signum raku, en gammal japansk bränningsmetod. Hon gör små plattor som sätts ihop till väggkonst.
– Jag ska lägga till min poesi i tavlorna genom att skriva in ord.
Eva och Mesut har också gjort andra saker som ”Livet på en pinne” och den färgglada och funktionella hushållsrullehållaren. Stängerna i olika färger som hänger ute på gården är inspirerade av sjöfartens symboler som vägleder båtarna på havet. De kan både hängas och stå i jorden som en skulptur.
Det mesta Eva gör är antingen färgglatt eller rustikt och naturligt.
– Jag gillar sådant som ser ut som om det alltid funnits och det var där kreativiteten med rakubränningen kom. Att skapa något och sen överlämna det till elden att transformera. En spricka är som japanerna säger: något som naturens ande varit med och skapat, berättar Eva och fortsätter:
– Det här med färger har tagit tid, i början kände jag att det var svårt. Det handlar om en personlig utveckling. Det måste finnas balans och harmoni i allt, exempelvis är den gröna färgen hoppfull och glad.
På gården framför butik, galleri och verkstad tar Eva gärna en paus. Den gröna färgen går igen även i trädgårdsmöblerna.
Eva som vill att gården ska leva och användas har nu startat olika aktiviteter.
– Tanken är att ta in även andra uttryck och kombinera dem med konst, så nu har jag bjudit in två tjejer som ska komma hit och hålla föredrag om cancer. Sen ska vi göra spännande saker i keramik, avslutar Eva.
Raku:
Keramisk tillverkningsmetod somhärstammar från Japan där de brända keramiska alstren doppas i glasyr ochställs i en ugn som värms upp till 1 000 grader. De tas ur ugnen när de ärglödande och läggs sen i sågspån för efterbränning tills de svalnat. Slutligenläggs föremålet i en tunna försedd med lock och utan tillgång till syre. På såsätt får rakukeramiken sitt karaktäristiska utseende med krackeleringar, svärtaoch ibland ett metallaktigt skimmer.
Gå till toppen