Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: ”Förtryck och sexuellt våld var förvisso en del av det vikingatida samhället, men kan knappast förmedlas genom pubertal humor.”

Med vikingatiden som täckmantel har svenska män i över ett decennium i historiskt återskapade miljöer tagit sig friheten att sexuellt trakassera, tolka och iscensätta försäljning av människor, skriver fyra arkeologer.

Arkivbild. Vikingar i Foteviken.Bild: David Neman
Arkeologi är en vetenskap som de flesta enbart associerar med det förflutna, men den handlar lika mycket om samtiden.
Arkeologins uppgift är inte bara att skapa bilder av förhistorien, utan också att utmana och nyansera samtidens föreställningar. Men forskningsresultaten når inte alltid hela vägen fram till allmänheten.
Delar av förhistorien används idag för att ge form åt såväl nationalistiska politiska anspråk som manliga våldsfantasier. Det gäller inte minst vikingatiden – den period som ofta framställs som sinnebilden för ”det skandinaviska”.
I ett samhälle där det på alla nivåer finns ett ökat intresse för vad ”svenskhet” innebär, blir berättelsen om vikingatiden lätt en berättelse om Sveriges och svenskhetens förflutna, även om landet som det är känt idag inte existerade då. Det är därför särskilt viktigt att kritiskt granska det samtida bruket av förhistorien.
Runt om i Sverige visar museer och fornbyar på olika sätt upp vikingatiden. Under sommaren satsar de stort och ordnar marknader och andra föreställningar. Besökare tas med på en tidsresa där de får möta hantverkare och krigare i tidstypiska kläder, prova exotisk mat och höra berättelser om livet för länge sedan. Det är en utmärkt idé. Att låta människor träda in i förhistorien och kroppsligt uppleva den, är en fantastisk pedagogisk möjlighet. Men med det kommer också ett ansvar.
Den senaste tidens debatt om vikingabyn i Foteviken är ett bra exempel på hur fel det kan gå. Här iscensätter en gästande teatergrupp det vikingatida slaveriet genom att besökande kvinnor fångas i nät och sedan säljs på marknaden. Teatergruppen filmar fångsten och lägger ut "dagens vinst" på Facebook och Youtube. ”Fångsten” bedöms efter förmåga till hushållsarbete och kvinnornas kroppar sexualiseras. Det är ansvarslöst av flera anledningar. Skådespelet är inte bara ett övergrepp utan även ett upptåg som förminskar slaveriets komplexitet så till den grad att det blir intetsägande – ett museipekoral utan vare sig pedagogisk kraft eller historiskt värde.
Frihetsberövande, förtryck och sexuellt våld var förvisso en del av det vikingatida samhället, men kan knappast förmedlas till museibesökare genom pubertal humor. Slav kunde man dessutom bli på många olika sätt. Vissa föddes in i träldom, andra blev slavar av fri vilja på grund av ekonomiska trångmål, vissa dömdes till slaveri för brott de begått, medan andra togs som krigsfångar eller rövades bort under räder.
Att en fri kvinna under vikingatiden skulle tillfångatas i en stad och sedan säljas på dess marknad är löjeväckande. Om skådespelet vore historiskt korrekt skulle staden brännas, merparten av innevånarna slås ihjäl och ett antal tas tillfånga för att säljas vid en av alla slavmarknader runtom i Europa.
Som slav var man en ägodel, men en värdefull sådan – en vara med vilken handelsmännen kunde byta till sig de lyxvaror världen hade att erbjuda. I det vikingatida samhället fanns dessutom olika sorters slavar som behandlades mycket olika. De var alltifrån arbetsträlar till högtstående tjänare och ämbetsmän.
Men frågan är varför det finns ett behov av att iscensätta slaveri, våld och sexuellt förtryck som underhållning vid Fotevikens museum. De fantasier om kvinnans värde som finner utlopp i skådespelarnas gestaltning verkar ha lite att göra med vikingatiden. Det speglar snarare den unkna 1800-talsföreställning om kvinnorollen som stundom florerar i dagens samhälle. Framför allt speglar teatergruppens agerande samtida patriarkala föreställningar om mäns rätt att ta makten över den kvinnliga kroppen. Gruppens oförmåga att inse att det inte är acceptabelt att angripa kvinnor i vimlet är chockerande.
De senaste månadernas diskussioner om sexuella övergrepp av män riktade mot kvinnor på offentliga platser kan väl inte ha gått teatergruppen förbi? Eller tycker dess medlemmar att det är annorlunda när det är ”vikingar” (eller svenskar?) som begår övergrepp?
Händelsen inbjuder till reflektion. Är det dåtid eller nutid teatergruppen vill berätta om? Är det dåtid kan vi snabbt avskriva det som förvanskat och intetsägande. Handlar det mer om nutid kan vi konstatera att svenska män i så kallade reenactmentmiljöer, historiskt återskapade miljöer, i över ett decennium, med vikingatiden som täckmantel, har tagit sig friheten att sexuellt trakassera, tolka och återskapa försäljning av människor.
Självklart måste det gå att förmedla svåra och otäcka aspekter av det förflutna, men det måste göras med pedagogisk skicklighet och historisk kunskap av utbildade förmedlare. Den som vill hävda att en iscensättning bygger på vad arkeologer och historiker vet om vikingatiden, bör följa forskningen och iscensätta en nyanserad berättelse och inte en manlig våldsfantasi.

Ingrid Berg

Fredrik Ekengren

Melissa Isla Venegas

Liv Nilsson Stutz

Ingrid Berg är arkeolog och doktorand vid Stockholms universitet
Fredrik Ekengren är fil dr i arkeologi och lektor vid Lunds universitet
Melissa Isla Venegas är arkeolog vid Lunds universitet och domkyrkopedagog vid Lunds domkyrka
Liv Nilsson Stutz är fil dr i arkeologi och lektor vid Emory University, Atlanta, USA
Gå till toppen