De två katterna Lima och Lodis hälsar i stentrappan upp till köket i den före detta lanthandeln. Sommarsolen värmer regissören och skådespelaren Christer Jonsson som sitter på verandan bredvid trappan och njuter av en smörgås. Han ackompanjeras av fågelkvitter. Det är idylliskt och en stor kontrast till den hektiska Stockholmsmiljön han kommer ifrån. Det enda som avbryter lugnet är tågen som emellanåt susar förbi.

– Man vänjer sig, säger Christer Jonsson och ler. Jag gillar den här byn. Det är lugnt och folk håller sig för sig själva, men det är ingen som klagar på hög musik.

Rynge teater heter projektet som har tagit all hans uppmärksamhet det senaste året. Idén fick han efter ett besök hos en gammal skolkamrat, Fredrik Gunnarson, som 2015 öppnade Bjärnum stadsteater på sin tomt. Det året påbörjade Christer Jonsson arbetet för att göra samma sak hemma hos sig. Arbetslöshet och ett sparat kapital gjorde det möjligt. Den gamla faluröda ladan på tomten, som han misstänker var lagerlokal för lanthandeln och senare en klubb, var det perfekta objektet. Med en intressant inredningsdetalj som fick stanna kvar.

– Man vill ju inte ta bort en bardisk i röd vinyl som är byggd på 60-talet av en snubbe som hade svartklubb.

Baren är en av anledningarna till att Rynge teater i sommar kommer att erbjuda fika och anordna två kafékvällar med några celebra vänner - komikern Kristoffer Appelquist och musikern Christian Kjellvander. Det finns flera fördelar med kafémiljön.

– Jag är inget stort fan av den klassiska publikrampen där man sätter publiken på en plats som är väldigt lämplig för att alla ska se lika mycket. Ibland är inte de saker som är praktiska alltid de som är roligast eller vackrast, säger Christer Jonsson.

– När du har en kafémiljö kan du flytta omkring den hur du vill, det är väldigt flexibelt. Du får dessutom distraktioner som blir en spännande utmaning.

Men fascinationen för scenkonsten startade långt tidigare. I tjugoårsåldern ägnade sig Christer Jonsson åt amatörteater och ett arbete som ljustekniker. Det var bara början på hans karriär.

– Jag hade inga tankar på att söka in till Teaterhögskolan, jag trodde att det var omöjligt att bli antagen. Men när jag arbetade på Chinateatern var det en jobbarkompis som skulle söka in. Jag kollade på hennes prov och tänkte: ”Det där kan jag också göra".

Riktigt så enkelt var det inte. Teaterhögskolan i Stockholm sa "nej" efter det första av fyra delprov.

– Jag blev så fruktansvärt förbannad. Först på dem som inte kunde se min genialitet och sedan på mig själv som trodde att de bara skulle se vad jag hade att erbjuda, säger Christer Jonsson.

Drömmen tog dock inte stopp där. Göteborg, Stockholm, Göteborg, Stockholm. Efter lite hjälp från skådespelerskan Pia Johansson, som lärde honom vikten av att jobba hårt, gick det bättre och bättre. Skulle det bli sjätte gången gillt? I Skåne?

– Malmöskolan hade i det tredje provet en workshop. Att arbeta med andra under en veckas tid var en helt annan grej än att själv jobba med en monolog.

Christer Jonsson kom äntligen in, tog sina väskor och flyttade till Malmö. Dagarna i ända fick han göra det han brann för tillsammans med andra talanger. Och han älskade det.

Tre år och en kandidatexamen senare arbetade han bland annat som skådespelare på Ensembleteatern i Malmö och drev framgångsrika Svensk symbolistisk teater. Även om han levde drömmen, kom så småningom livet emellan.

– Min sambo hade tre barn och jag kände: ”Fan, här måste jag tjäna pengar”. Det liv jag egentligen ville leva gav för lite betalt. Plus att jag var väldigt trött efter att ha drivit Svensk symbolistisk teater i fem år.

En anställning som teknisk support i Köpenhamn kändes tryggt och bra. Men några år senare gjorde ett nytt förhållande att Christer Jonsson vågade satsa på teatern på heltid igen. Teaterhögskolan i Malmö startade en master i regi och det blev ett bra tillfälle att komma igång.

– När jag fick beskedet att jag kom in förstod jag att det betydde mycket mer för mig än jag trodde, för jag började gråta. Det var en enorm lättnad.

Arbetet som regissör innebär en hel del problemlösning, något Christer Jonsson känner stor passion för och nämner ofta. Dessutom har han upptäckt att det ändå är perioden fram till premiären som är roligast.

På lördag inviger han Rynge Teater med enmansföreställningen "Mannen", en roll som har funnits i två kortfilmer Christer Jonsson skapade för några år sedan och är en populär karaktär bland vännerna. "Mannen" har inget namn och inget ordagrant manus att förhålla sig till. Som van improvisationsskådespelare gillar Christer Jonsson spänningen i att inte riktigt veta vart något kommer att leda, även om de flesta historier är förutbestämda.

– Men jag kommer att improvisera en av historierna utifrån förslag från publiken genom att fråga dem om en sak och en plats. Det bygger jag sedan hela historien på, säger han och tilläger att det är ett bra sätt att visa publiken att han inte har ett färdigt manus.

Hur mycket av dig själv finns i karaktären?

– Jag skulle aldrig ha den här skäggprydnaden själv, så min sambo är inte glad när jag håller på med ”Mannen”, säger han och skrattar. Personligheterna skiljer sig mycket, men sen har jag tagit ganska mycket från mitt eget liv. I den senaste filmen har "Mannen" haft problem med tjejer och många av de berättelserna är mina egna, säger Christer Jonsson och tillägger att karaktären är mer plump, naiv och misslyckad än han själv.

Vilka föreställningar det blir i framtiden är något ovisst. Efter ett intensivt år, nio föreställningar och två kafékvällar blir det lite semester.

– Det är därför vi har tryckt ihop spelschemat lite, så att inte hela sommaren ska gå åt. Det har varit mycket jobb.