Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Att hitta hem till Hemingway

När han översätter Ernest Hemingways vackra, exakta språk till svenska måste Christian Ekvall använda fler ord. För att få fram rytmen måste han ta igen det på andra sätt. Till sin hjälp tar han forskning och resor i författarens fotspår.

Christian Ekvall, 38, är uppväxt på Öland, har bott i Buenos Aires och i London, men bor nu i Malmö. Han har en magisterexamen i litterärt skapande, och har också studerat musik och psykologi i Lund.Bild: Anna Wahlgren annawahlgrenphoto
– Klart att jag ville se hur han bodde. Eftersom det påverkade hans skrivande, det som jag översätter.
"Han" – det är Ernest Hemingway.
"Jag" – det är Christian Ekvall. Som har översatt sju böcker av Hemingway. Och fler ska det bli. Tills allt av Hemingway är nyöversatt och utgivet på Lundaförlaget Bakhåll.
Så för några månader sedan reste han till Kuba och såg det stora huset som Hemingway bodde i med fru nummer tre och fru nummer fyra.
Christian Ekvall har översatt en lång rad författare, men när han översätter Hemingway så ...
– ... känner jag piskan över ryggen. Jag är helt slut när jag är klar med en bok av honom och då måste jag översätta något lättare.
Vad är det då som är så svårt med Hemingway?
– Att återskapa hans vackra språk, hans distinkta ton. Hans språk är inte komplicerat, det är stramt och det är enkelt. Men hans engelska är så exakt, och när jag behöver fler ord på svenska för att få fram samma sak, så måste jag ta igen det på något annat sätt så att rytmen fortfarande finns där.
För att få till det, tar Christian Ekvall avstamp i alla tiders forskning om Hemingways verk. Ta till exempel ”Den gamle och havet”, Hemingways kanske mest berömda bok, den som anses ha gett honom Nobelpriset i litteratur 1954. I den ser vissa forskare en kristen allegori, hur Hemingway syftar på korsfästelsen och på passionshistorien, medan andra har läst den ur ett psykoanalytiskt eller metalitterärt perspektiv.
– När jag har bekantat mig med forskningen kan jag eftersträva att alla de vanligaste tolkningarna fortfarande är möjliga även utifrån den svenska texten. Sedan återstår bara att göra språket lika musikaliskt.
Han läser ofta orden högt för att höra hur översättningen låter.
Hemingway själv skrev väl inte så mycket om musik?
– Nej, han skrev visserligen om många konstarter, men bara några ord om musik här och där, och i en intervju från 1954 sa han att han lyssnade på bland annat Bach, Mozart, Brahms, spansk musik och ”negerjazz”.
Och du lyssnar på Bach när du översätter, eller hur?
– Det började jag med innan jag visste att Hemingway gjorde det. Men Hemingways språk låter inte helt olikt Goldbergvariationerna i mina öron.
Tidigare översättningar av Hemingway, hur förhåller du dig till dem?
– När jag är klar med en översättning tittar jag på andras översättningar för att se om tolkningarna skiljer sig åt.
På vilka språk?
– Svenska. Spanska. Apropå spanska, så lägger Hemingway ibland in spanska och franska ord och meningar. Men påfallande många av dem är felstavade. Till och med namn på platser är fel. Hans tidiga redaktörer vågade tydligen inte säga till honom om det.
Hur gör du med hans fel?
– Jag rättar dem eftersom jag vet att han inte medvetet stavade fel. Han var alldeles för mån om att framstå som kunnig.
– Svårare är det när han till exempel kör avklippta dialoger. Eller när han skriver avsnitt där så mycket följer på annat att jag till slut blir osäker på hans syftningar.
Visst gissar du ibland?
– Det har hänt. Men då har jag först sökt svar från alla håll och kanter, ofta från experter på specifika områden: Marinbiologer. Veteransbilsmuseer. Boxare. Tjurfäktningskunniga. Och resonerat med kollegor och redaktörer.
– Om en sakkunnig har gett mig sin bästa gissning på vad Hemingway syftar, då kan jag slappna av i vetskapen om att jag gjort vad jag kunnat.
Vad tycker du egentligen om Hemingway?
– Han var inte den mest sympatiske. Jag vet ingen annan författare som arbetade så hårt för att leva upp till en helt orealistisk självbild. Men just hans bräckliga ego gör litteraturen så mycket mer intressant. Och så skriver han så vackert att man ibland tappar andan.
Själv tycker jag att hans tidiga noveller är det allra bästa han skrivit.
– Ja, jag håller med. En del av dem gavs inte ut förrän efter hans död, kanske ibland för att ämnet var för känsligt. En, till exempel, skildrar en affär med en kvinna som sedan gifte sig med en av hans vänner och blev ihjälkörd. Där gick tydligen gränsen för hur klumpig han tillät sig att vara.
Det finns många som hellre läser honom i original.
– Ja, de tror att ska ”få ut mer” då. Men många överskattar nog sin egen läsförståelse, och underskattar hur mycket starkare ens eget modersmål talar till en, rent känslomässigt. Jag blir alltid som mest berörd av en bok som jag läser på svenska – och jag har förtroende för min egen yrkeskår.
Och vilken är den bästa bok du översatt?
”Steelwork” av Gilbert Sorrentino. Den översatte jag utan att veta om jag skulle få den utgiven. Jag blev som besatt av den och kunde bara inte låta bli.
Han har några andra böcker som han översatt på spekulation av författare som inte finns alls på svenska.
– Jag älskar John Barths ”Lost in the funhouse” (1968). Han borde vara påtänkt för Nobelpriset. Jag förstår inte att han inte finns på svenska. Förutom i min byrålåda alltså.
Där den översättningen samsas med några romaner han själv skrivit, men som ännu inte kommit ut.
Han hämtar fler böcker som han gillar från de överfulla bokhyllorna som samsas med överfulla skivbackar som samsas med sonens många leksaker som samsas med gitarrerna som samsas med ännu fler böcker som han tycker om ...
– Och i alla dessa böcker samsas så mycket som jag inte förstår förrän jag har översatt det. Jag läser inte i förväg, utan sätter igång med råöversättningen direkt. Åtta sidor om dagen om det är en lätt bok.
– När det är Hemingway så blir det kanske fem sidor. Så mycket handlar, när det gäller honom, om hur man ska få det att inte låta nästan hundra år gammalt, men heller inte alldeles nytt, utan som någonting som finns där mittemellan. Och så ska jag fånga hans tvärsäkerhet i språket.
Var kommer hans stil ifrån?
– Om man är uppväxt med en mamma som vill att man ska gå i klänning och en pappa som kompenserar för detta genom att lära en skjuta när man är bara några år gammal – då vill man röja alla tvetydigheter och skapa en illusion av att veta vem man är. Men under ytan är det mycket som är i rörelse.
Och nu är också vi det.
Vi går ett långsamt varv runt kvarteret. På Nobelvägen rusar allt förbi, och det är både regn och sol i luften, och vi kollar: jodå, i Madrid är det långt över trettio grader. Dit ska Christian Ekvall om några dagar för att titta närmare på några av de trakter som Hemingway skriver om. Hur ser de ut i verkligheten? Säger det något om hur Hemingway beskriver dem?
– Man vet ju tack och lov aldrig riktigt var man har honom, inte ens när man känner igen honom som mest.

Hemingway i Ekvalls tolkning

Edens lustgård (kommer 2017)
En fest för livet (2016)
Snön på Kilimanjaro (2015)
Farväl till vapnen (2014)
Att ha och inte ha (2013)
Och solen har sin gång (2012)
Den gamle och havet (2011)
Alla utgivna på Lundförlaget Bakhåll.
Läs alla artiklar om: En översättare – en författare
Gå till toppen