Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Lundabo mitt i striderna i Sydsudan

Lundabon Tina Dahl begav sig till Sydsudan med Läkare utan gränser tidigare i år. I början av juli var hon i huvudstaden Juba, just som svåra strider bröt ut.

Tina Dahl reste till Sydsudan i maj i år och ska enligt planen stanna till november.Bild: Sophie Jane Madden
I vanliga fall arbetar hon som sjuksköterska på Universitetssjukhuset i Lund. När vi når Tina Dahl på en ganska knacklig telefonlinje har hon precis kommit hem från kliniken i Juba där hon fortfarande är kvar.
– I den akuta situationen som uppstod har vi startat mobila kliniker här. Ett par tusen människor har samlats för att söka skydd i en kyrka, till exempel. På morgonen åker vi dit med vår bil, sätter upp en liten klinik och tar emot patienter, säger hon.
Sydsudan blev självständigt 2011, fem år efter att Afrikas längsta inbördeskrig fått sitt slut. Sedan dess har landet präglats av konflikter och ett nytt inbördeskrig bröt ut 2013. I början av juli blossade strider alltså upp igen, när Tina Dahl från Lund, som arbetade i ett projekt i en annan stad, var på genomresa i huvudstaden Juba.
- Det är klart att det är en väldigt speciell situation. Men jag har känt mig säker hela tiden och jag är så uppe i mitt arbete. Det kanske kommer mer sen när det finns tid för reflektion.
Vad är det folk oftast behöver vård för?
- En hel del har malaria. Många barn är undernärda. Det har inte hänt under konflikten, men nu ser vi dem. Många har sår som behöver omläggningar. Vi har en bebis som är skottskadad i armen, som kommer med sin mamma varje dag.
Varför ville du till Sydsudan?
- Jag har tänkt på att åka med Läkare utan gränser i många år men jag har väntat på att min son ska bli vuxen. Och nu är han det, så jag bestämde mig och åkte i våras.
Vad har varit jobbigast?
- Det som är jobbigast och svårast är människornas historier som de kommer med, deras hem har blivit plundrade, barn har försvunnit och kvinnor har blivit våldtagna. Och såklart att se de undernärda barnen som är hungriga och törstiga.
Vad har varit roligast?
- Alla fina möten som man har hela tiden, även om det är mycket tragik finns det skratt och humor också. I morse på väg till kliniken satt en pojke vid vägkanten och gjorde tummen upp och sken som en sol, då känns det bra.
Gå till toppen